Vissa rättigheter är mer absoluta än andra - abort kontra samvetsfrihet

Samtidigt som samvetsfriheten inom vården är i fokus i den svenska debatten, där endast en person, Ellinor Grimmark hävdar sin rätt att som barnmorska inte behöva utföra aborter, så är den det även i Italien. Men Italien har fått Europarådets uppmärksamhet eftersom man anser att det är för många som på grund av sin samvetsfrihet för att vägra utföra aborter. I Italien säger statistiken att 60-70 % av vårdpersonalen vägrar utföra aborter av samvetsskäl, och siffran ökar konstant. I många delar av landet är den över 80%. Eller som på sjukhuset i Jesi, Ancona där det rör sig om 100% - av 10 gynekologer vägrar 10 utföra aborter.

Europarådet har accepterat det klagomål som den icke-statliga organisationen International Planned Parenthood Federation European Network (IPPF) lade fram gällande vårdpersonal i Italien som av samvetsskäl inte utför aborter. Europarådet, med 13 röster för och en emot, uppmanar nu Italien att vidta åtgärder eftersom ”samvetsskäl inte kan hindra en korrekt tillämpning av lagen”.

Denna ”nyhet” är förbryllande av flera skäl. Först vad gäller Europarådets koherrens eftersom de i en tidigare resolution år 2010 uttryckte det motsatta ställningstagandet vad gäller samvetsfrihet inom vården. Nu är inte Europarådet ett organ i den Europeiska Unionen, men även här ser vi utebliven koherrens. 1994 underskrev Europaparlamentet en resolution som garanterade individens rätt till samvetsfrihet, oupplösligt förenad med övriga friheter.

Italiensk lag stödjer rätten till samvetsvägran, och det finns en lag som tillåter abort. Från år 1978 då den italienska lagen 194 om rätt till abort gick igenom, fram till idag, har alla kvinnor i Italien som velat utför en abort kunnat göra det. Det rör sig om cirka 5 miljoner aborter. Paola Ricci Sindoni, som är ordförande i föreningen ”Vetenskap och Liv” intervjuades av Vatikanradion. Hon sa att ”man upplever en slags raseri mot samvetsfrihet. Det är sant att man enligt italiensk lag kan göra abort, men det uppstår här en konflikt bland rättigheter. Det verkar som om det i Europa råder en antropologisk uppfattning om att vissa rättigheter är mer absoluta än andra. Ur juridisk synvinkel är detta ohållbart. En samvetsvägrare är inte en person som inte vill arbeta, utan det är en person med ett fritt samvete och personliga principer som måste respekteras.”

I Sverige råder uppfattningen att det inte är någon ide att utbilda sig till barnmorska eller gynekolog om du inte kan tänka dig att utföra aborter. Att du ska söka dig till andra yrken. Men att vara barnmorska och hjälpa kvinnor att ge liv är ett meningsfullt yrke just för dem som försvarar livet, och inte alls motsägelsefullt. Samtidigt som man i Sverige undviker att ge Elenor Grimmark en tjänst som barnmorska, råder det stor brist just på barnmorskor. Är man övertygad om att fostret är en människa, en person, i och med befruktningen, följer man ju bortsett sitt samvete, dessutom lagen att man inte får döda. Men vissa liv får man döda enligt lag. Som påven Franciskus sa i en predikan: ”Tror ni att man inte gör människooffer idag. Man offrar många, många. Och det finns lagar som stödjer det.”