(07.03.2014) När påven möte Roms kyrkoherdar i början av fastan berättade han om en
gammal biktpräst i Buenos Aires, pater Aristi, som han, och många andra präster, brukade
bikta sig för. Pater Aristi tillhörde Sacramentinorden, och han dog 90 år gammal på
påskdagens morgon, då Bergoglio var generalvikarie i Buenos Aires.
Påven berättade
hur han hade gått för att hedra den döde prästen, vars kvarlevor fanns i kryptan till
en kyrka innan begravningen. Där fann han bara två gamla damer i bön, och inga blommor.
”Tänk, att en man som hade förlåtit alla synder i Buenos Aires, även mina, inte hade
några blommor”, sa påven och berättade att han hade gått ut till ett blomsterstånd
i ett gatuhörn och köpt rosor:
”När jag kom tillbaka och började lägga rosorna
i kistan, såg jag att att pater Aristi hade en rosenkrans i sin hand. Och vips...
tjuven som alla finns i oss, inte sant!.... vips tog jag och knipsade av krucifixet
från radbandet, medan jag pysslade med blommorna. I det ögonblicket såg jag på den
avlidne prästen och sa. ’Ge mig hälften av din barmhärtighet!’
Jag kände något
stark som fick mig att göra detta och säga denna bön. Sedan la jag korset i min ficka,
och sedan dess har jag alltid haft det med mig. Men eftersom påvedräkten inte har
några fickor bär jag nu korset i en tygpåse runt halsen. Om jag någon gång tänker
illa om en person, så lägger jag alltid min hand på korset, alltid. Då känner jag
nåden, och det gör mig gott.”
Påven Franciskus avslutade med att påminna prästerna
om vilket gott exempel en barmhärtig präst ger, en präst som närmar sig såren och
bemöter lidandet. Som pater Aristi.