Påven Franciskus: ”Skilsmässa är kärlekens misslyckande – och vi måste vägleda
och vandra med dem som misslyckas”
(28.02.2014) Påven Franciskus firade mässan i kapellet i sitt residens Casa Santa
Marta i Vatikanen på fredagsmorgonen den 28:e februari, och i sin predikan utifrån
dagens bibelläsningar fokuserade han på äktenskapets skönhet och påpekade att Kyrkan
måste vägleda – inte fördöma – dem som upplever misslyckande i det äktenskapliga livet.
Han förklarade att Kristus är Kyrkans brudgum och att man därför inte kan förstå den
ene utan den andra.
Den Helige Fadern varnade också för att ge efter för
frestelsen att vara särskilt spetsfundig i frågor som gäller äktenskapet. Fariséerna,
noterade han, ställer i dagens evangelium (Mark 10:1-12) Jesus inför problemet med
skilsmässa och deras metod är ”hårklyveriets” – är detta lagligt eller inte?
”Det
handlar alltid om det enskilda fallet. Och detta är fällan, vid sidan av hårklyveriet,
sättet att tänka och agera med advokatyr, alltid samma fälla: för folket, för oss,
och för Gud, alltid. ’Men är det lagligt att göra så här? Att skilja sig från sin
fru?’ Och Jesus svarade genom att fråga dem vad Lagen säger och sedan förklara varför
Mose hade utformat Lagen som han hade gjort. Men han stannar inte där. Utifrån det
presenterade fallet går han till problemets kärna och här direkt tillbaka till skapelsen.
Denna Herrens hänvisning är så vacker: ’Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man
och kvinna.Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med
sin hustru, och de två skall bli ett.De är inte längre två utan ett.’”
Franciskus
fortsatte med att säga: ”Herren hänvisar till skapelsens mästerverk” vilket alltså
är den mänskliga personen, skapad som man och kvinna. Gud hade sagt att han inte ville
att mannen skulle vara ensam utan ha en följeslagare på vägen och ögonblicket när
Adam möter Eva beskrev påven som ”kärlekens början: ett par som gick framåt som ett”.
Herren, menade han vidare, för alltid det spetsfundiga tänkandet tillbaka till ursprunget
av uppenbarelsen, men det stannar inte där:
”Herren tar denna kärlek i
skapelsens mästerverk som exempel i sin förklaring av den kärlek Han hyser för sitt
folk. Och för att gå vidare: när Paulus behöver förklara Kristi mysterium gör han
det genom en relation, genom att referera till Herrens brud: eftersom Kristus är gift,
Kristus var gift, Han gifte sig med Kyrkan, med sitt folk. Som Fadern hade gift sig
med Israels folk så gifte sig Kristus med sitt folk. Detta är berättelsen om kärleken,
detta är historien om skapelsens mästerverk – och inför denna kärlekens väg, denna
bild, misslyckas spetsfundigheterna och blir sorgliga. När detta med att lämna sin
far och sin mor och förenas med en kvinna, och gå vidare på det sättet... när den
kärleken misslyckas – för den misslyckas många gånger – måste vi kunna känna smärtan
av detta misslyckande, och vi måste vägleda de människor som har upplevt detta misslyckande
i sin kärlek. Fördöm inte. Vandra med dem – och använd inte deras situation för att
utveckla spetsfundigheter.”
Påven Franciskus sade också att dagens evangelium
uppmuntrar oss att reflektera över denna ”kärlekens plan, denna kärlekens resa in
i det kristna äktenskapet som Gud har välsignat som mästerverket i sin skapelse, en
välsignelse som aldrig har tagits bort. Inte ens ursynden har förstört den. När vi
tänker på detta kan vi se kärlekens skönhet, hur vackert äktenskapet är, hur vacker
familjen är, hur vacker denna resa är och hur mycket kärlek som också vi måste ha,
hur nära vi måste vara våra bröder och systrar som i livet har haft den olyckan att
de har upplevt misslyckande i kärleken.”
Den Helige Fadern återvände till
den Helige Paulus och underströk skönheten i den kärlek ”som Kristus har till sin
brud, Kyrkan”:
”Här måste vi också vara försiktiga så att inte denna kärlek
misslyckas: det ligger en fara i att tala om en ’ungkarls-Kristus’: Kristus gifte
sig med Kyrkan. Man kan inte förstå Kristus utan Kyrkan, man kan inte förstå Kyrkan
utan Kristus. Detta är det stora mystieriet i skapelsens mästerverk. Må Herren ge
oss all den nåd vi behöver för att förstå det och också all nåd vi behöver för att
aldrig falla in i de spetsfundigheter som fariséerna, de laglärda, gav uttryck för.”