"Jag vill tacka Sverige för hur de argentinska flyktingarna blev mottagna" Påven Franciskus möter två argentinare och svensk media

(12.02.2014) Under en timme talade påven Franciskus på onsdagseftermiddagen med två argentinare som kom till Sverige under 1970-talet, som politiska flyktingar. Carlos Luna skrev för en tid sedan ett brev till påven Franciskus för att tala om svårigheterna att återvända till Argentina med fulla rättigheter om man lämnade landet som politisk flykting. Påven bjöd då in honom till Vatikanen, tillsammans med brodern, Rodolfo Luna, för att tala om detta. Det otroliga med mötet i Sankta Martas gästhem i Vatikanen var att påven tillät Sverige Television, Sveriges Radio och Vatikanradion att delta vid det en timme långa mötet. "Jag gör det av tacksamhet till Sverige för det sätt som Sverige tog emot flyktingar från Argentina", sa påven.

Under mötet var fokus på flyktingar då och idag. Påven varnade för ett samhälle som sätter ekonomisk vinning främst och som glömmer bort plikten att bemöta och ha omsorg om sina medbröder. Som ofta beskrev han dagens kultur som en "slit och släng"-kultur, där de icke produktiva människorna, de gamla, flyktingarna, de sjuka värderas som mindre viktiga personer. Med hjälp av den bibliska historien om Abel och Kain påminde påven om risken med att inte bry sig om medmänniskorna. Fadern frågar Kain "Var är din broder?" och Kain, som mördat sin broder, svarar "Jag vet inte och jag bryr mig inte". "Likgiltigheten globaliseras", varnade påven men sa samtidigt att man på platser som Lampedusa kan se praktexempel på hur hela samhället engagerar sig för att hjälpa till i svåra situationer med massiva flyktingströmmar. "Men Lampedusa har inte plats för att ta emot alla. Det viktiga är att forma samvetena mot likgiltighetens globalisering."

När Bröderna Luna tackar för påvens vänlighet att ta emot de, undrar de vad de kan göra. ”Vi är enkla människor, som har kämpat i våra liv. I denna tid måste man kavla upp armarna och arbeta för en bättre värld.” Carlos Luna beskrev för påven på vilket föredömligt sätt flyktingar blir mottagna i Sverige, och påven uttryckte sin uppskattning och svarar att han vill använda historien om det svenska folkets mottagande och era erfarenheter som ett tillfälle att tala om detta.


”Vi lever i en tid då flyktingar är ”en svordom”. Vi har så många flyktingar, men ingen vill ha dem. Det är en svordom. Budskapet är att ett folks räddning ligger i förmågan att skapa broderlig gemenskap med de som kommer i exil från sitt hemland. Därför att Gud välsignar det. Det är detta det innebär att vara bröder, ellerhur? Vi kristna vet att Jesus var en flykting när de ville döda honom som barn ... Detta är ett av evangeliets första budskap. Jesus är flykting. Inte en turist. Han lämnade inte för att söka arbete. Han flydde för att inte dödas. En flykting.”

Påven påminner om de miljoner flyktingar som befinner sig i Libanon för stunden och det faktum att det finns länder som stänger sina gränser, vilket inte är bra ... Med hänvisning till Sverige säger han:

”Sverige har denna tradition. Detta är budskapet. Öppna ditt hjärta för din bror, din syster, för de som inte har någonstans att bo, en plats att arbeta på och sova lugnt om natten.”

Han sa att flyktingfrågan är viktig för den Heliga Stolen som alltid är öppen för ett samarbete med andra nationer, genom det påvliga rådet för Rättvisa och Fred, och kongregationen för migranter och flyktingar.

Under den första delen av mötet med de båda bröderna Carlos och Rodolfo Luna, berör samtalet gemensamma vänner i Argentina. Påven arbetade i ett kemilaboratorium med modern, fru Ester, till en av brödernas avlidna hustru. En sträng chef beskriver påven henne som. Påven minns även hur han gömde deras böcker under en period de var under bevakning. Påven tillät begravningen av denna kvinna tillsammans med Azucena Villaflor, som var en argentinsk socialaktivist och grundade Madri de Palza de Mayo, som sökte efter försvunna under diktaturen. Tillsammans minns de även gemensamma vänner, bl a en man som kämpade mot slavarbete och barnprostitution.

Påven tackade upprepade gånger Sverige för att vara ett så mänskligt rike. Han säger att för några år sedan blev han förvånad över en religiös öppenhet han upplevde när drottningen bad kungahusets präst om bra böcker för att lära sina barn be:

"Så trevligt att hitta ett folk med ett sådant hjärta! Sverige har haft stora helgon. När kristendomen kom till landet, och den heliga Birgitta. Men även stora män och kvinnor i den lutherska kyrkan.”

På frågan om påven vill resa till Sverige, svarade han att han nog inte kommer hinna. "Jag har så mycket jag måste göra. Jag vet inte. Om Gud ger mig tid, åker jag."


Vid slutet av samtalet uppmanar påven till att ge Paraguays kvinnor Nobels fredspris: "Enlig mig är kvinnorna från Paraguay de mest heroiska i latinamerika. Efter kriget fanns det 8 kvinnor per man. Kvinnorna valde att föda barn. För att rädda fosterlandet, språket och kulturen. Heroiska."