Påven Franciskus’ budskap på Världsdagen för de sjuka: ”Att bära Guds leende i världen”

(11.02.2014) Kyrkan ”ser i de sjuka en särskild närvaro av den lidande Kristus”. Detta skriver påven Franciskus i sitt budskap på Världsdagen för de sjuka som Kyrkan uppmärksammar tisdagen den 11:e februari. I år sammanfattas det påvliga budskapet under rubriken ”Tro och kärlek: också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna”. Den som generöst engagerar sig för sin sjuka och bräckliga nästa ger ett viktigt bidrag till Guds rikes ankomst, menar den Helige Fadern i sin text. Han uppmuntrar till en kärleksfull vård av sjuka och bräckliga medmänniskor i hela samhället; härigenom kan ”hoppet och Guds leende” bli närvarande i världen. Som blivit brukligt offentliggjordes påvens skriftliga budskap till denna dag redan i december förra året. Kyrkan uppmärksammar alltid Världsdagen för de sjuka just den 11:e februari som är festdagen för Vår Fru av Lourdes.


Påven Franciskus skriver att vi i mötet med de sjuka ställs inför ”Guds kärleks hemlighet, som ger oss hopp och mod: hopp, eftersom också lidandets natt öppnar sig för Påskens ljus i Guds kärleksplan; och mod, för att vid Hans sida och förenade med Honom konfrontera allt det svåra och smärtfyllda.”


Den människoblivne Sonen har, påpekar påven, inte lyft ut sjukdom och lidande ur den mänskliga tillvaron ”men genom att han tog allt det på sig har han förvandlat och relativerat lidandet. Relativerat, eftersom sjukdom och lidande inte längre har sista ordet... förvandlat, eftersom det negativt erfarna kan, genom Kristus, bli till något positivt.” Som Fadern i sin kärlek har gett oss Sonen, och som Sonen i sin kärlek har gett sitt liv för oss, kan vi också älska andra så som Gud har älskat oss, fortsätter Franciskus: ”Beviset för den sanna tron på Kristus är utgivandet av sig själv för andra... särskilt till dem... som lider, som blir utslagna.”


Den kristne är genom dopet och konfirmationen kallad att bli alltmer lik Kristus, till en ”barmhärtig samarit för alla lidande”, påpekar den Helige Fadern vidare. ”När vi i ömhet vänder oss till dem som behöver vård bär vi hoppet och Guds leende i världen.” För allt detta har vi också fått en stor förebild som kan rikta våra sinnen och handlingar rätt: ”Jesu Moder och vår Moder, som är uppmärksam på Guds röst och på hennes barns nöd och svårigheter.” Den Saliga Jungfrun Maria, menar påven, är genomsyrad av den gudomliga barmhärtigheten som i hennes kött blev människa, varför hon inte tänker på sig själv när hon t ex skyndar sig på vägen mellan Galiléen och Judéen för att söka upp och hjälpa sin släkting Elisabet eller vänder sig till sin son när vinet för gästerna tar slut på bröllopet i Kana. Genom sitt livs pilgrimsfärd bär hon, påpekar Franciskus vidare, den åldrige Symeons ord om svärdet som ska gå genom hennes hjärta, och håller orubbligt ut vid Jesu kors. Därför vet hon hur man går lidandets väg och ”därför är hon Moder till alla sjuka och lidande. Med tilliten hos ett barn får vi vända oss till henne i förtroende, i vetskapen om att hon hjälper oss, stöder oss” genom sina förböner.


Aposteln Johannes, som stod med Maria vid korset, för oss till trons källa, till Guds hjärta, när han visar att Gud är kärleken (jfr 1 Joh 4:8, 16), helt enkelt därför att ”den som står med Maria vid korset lär sig att älska som Jesus” när nu Kristi utgivande av sig själv markerar förlåtelsen för våra synder, skriver påven vidare. Därför lär vi oss att betrakta den andre med Jesu barmhärtiga och kärleksfulla ögon, vilket framförallt säger oss att ”den som lider behöver hjälp”. Så avslutar påven Franciskus sitt budskap med att anförtro denna dag åt Marias förböner för de sjuka, uppmana var och en av oss att leva det egna lidandet i gemenskap med Jesus Kristus och att understödja alla dem som hjälper och vårdar våra sjuka: ”Till alla – de sjuka, de som arbetar i sjukvården, alla frivilliga som gör insatser – förlänar jag från mitt hjärta den apostoliska välsignelsen.”