Påven kritisk till ”mäss-turism”: liturgin är ingen social akt och något helt annat än gemensam bön – den är mysterium och Guds reella närvaro

(2014.02.10) Det tycks inte ha undgått påven Franciskus själv att de mässor han firar varje morgon i Santa Martas gästhus i Vatikanen, där han själv bor, nästan verkar ha blivit till något av en turistsevärdhet, som de öppna audienserna och Angelusbönen på Petersplatsen, men bara lite exklusivare. I sin predikan i mässan på måndagsmorgonen den 10:e februari tog han därför tillfället att undervisa om vad mässan och dess liturgi egentligen är – liksom vad den inte är:


”Liturgi är inträdet i Guds hemlighet och att man själv låter sig dras med in i denna hemlighet. Jag är säker på att ni alla kommer hit för att få träda in i denna hemlighet, men kanske säger en och annan också så att ’jag måste absolut gå i mässan i Santa Marta eftersom det tillhör sevärdheterna vid ett Rom-besök att försöka hälsa på påven på morgonen där...’ Men det är lite turistiskt, eller hur? Ni kommer faktiskt hit, och vi träffas faktiskt här, för att träda in i Guds hemlighet: det är liturgi. Guds tid, Guds rum och Guds moln som omsluter oss alla.”


Liturgin är ingen ”social akt och är heller inget gemensamt bönearrangemang av en grupp troende”, enligt påven, utan något helt annat: ”Guds närvaro – ja, hans reella närvaro. När vi firar mässan spelar vi inte upp den sista måltiden igen. Nej, det är inget återuppförande utan något helt annat. Det är faktiskt den sista måltiden! Det är en ny upplevelse av Herrens lidande och återlösande död. Det är en Guds uppenbarelse: Herren är närvarande på altaret, för att bli offrad till Fadern för världens frälsning! Mässan betyder att delta i denna Gudsuppenbarelse, i denna Herrens närvarande hemlighet mitt ibland oss.”


Tyvärr finns det de, menade den Helige Fadern vidare, som under mässan ständigt tittar på klockan och frågar sig hur länge till det hela ska vara. Men det är inte den rätta hållningen inför ”inträdet i Guds tid och rum. ... Därför gör det oss gott att idag be Herren om att ge oss sinne för det heliga. Detta sinne låter oss förstå att det är en sak att be hemma eller i kyrkan, rosenkransen, korsvägen osv, eller att läsa Bibeln – men att det är något helt annat att fira eukaristin. I detta firande beträder vi en väg som vi inte själva kan kontrollera. Låt oss be om nåden att Herren lär oss hur vi ska träda in i hans hemlighet.”