Protesterna i Ukraina – en ”rörelse för värdighet”, säger biskop

(29.01.14) Den senaste tidens gatuprotester i Ukraina handlar mer om en växande folkrörelse än enbart ett politiskt uttryck, säger den ukrainske grekisk-katolske biskopen Borys Gudziak i en intervju med Vatikanradions Laura Ieraci. Medan media i väst rapporterar att protesterna motiverats av den ukrainska regeringens vägran att underteckna ett avtal som skulle ha fört landet närmare övriga Europa, säger biskop Gudziak att händelserna ”har en mycket bredare kontext och en djupare innebörd.”


Majdan-rörelsen är en reaktion mot en allmän stämning av fruktan och rädsla i Ukraina, liksom mot den hänsynslösa korruptionen i landet, säger biskopen vidare. Det är en rörelse som kommer ur ”principer och värdighet, med andliga uttryck. ... Folket är moraliskt uppgivet så vad som började som en Euro-Majdan är faktiskt nu en Majdan av värdighet, av att medborgarna erkänner något som snarare är transcendent, ett i grunden andligt värde – att varje person är skapad i värdighet till Guds avbild.”


Biskop Gudziak leder det ukrainska grekisk-katolska biskopsdömet i Frankrike, Belgien och Luxenburg. Han fungerar också som president för det ukrainska katolska universitetet i Lviv. ”Efter 20-talet år av oberoende är Ukraina kanske halvvägs på sin pilgrimsfärd från fångenskapens till löftets land”, säger han med anledning av att många av spåren från den tidigare totalitära regimen bara sakta skjuts åt sidan. ”Att släppa slaveriets mantel är inte lätt.”


För att nu försöka tjäna de protesterandes andliga behov har präster från den ukrainska grekisk-katolska kyrkan, de olika ortodoxa kyrkorna, den romersk-katolska kyrkan och protestantiska gemenskaper, såväl som judiska och muslimska andliga ledare, förenat sig med proteströrelsen. ”I grunden har Kyrkan kommit dit människorna har bett henne att vara”, säger biskop Gudziak.


Den religiösa närvaron på det stora Självständighetstorget i Kiev – eller Majdan Nezalezjnosti som det heter – är uppenbar. Samfunden håller ekumenisk bön vid lunchtid på söndagar, och under nätterna när rädslan för våld är som störst, leds gemensam bön från den stora scenen på slaget varje timme, berättar biskopen vidare. Mässor och andra gudstjänster hålls och ”kyrkliga tält” sätts upp på torget, där människor kan be i stillhet framför en ikon, få andlig vägledning och bikta sig. ”Kyrkan försöker, i enlighet med den insikt som påven Franciskus har uttryckt, försäkra att herdarna luktar som fåren”, sammanfattar Gudziak.


I början av januari skickade Kulturministeriet ett brev till den grekisk-katolska kyrkans överhuvud, med hotet att kyrkans engagemang i protesterna skulle kunna leda till ett återkallande av hennes juridiska status. ”Detta är ett väldigt allvarligt hot riktat mot kyrkan som ju under större delen av 1900-talet var förbjuden”, påpekar Gudziak. Mellan 1945 och 1989 var den ukrainska grekisk-katolska kyrkan den största illegala kyrkan i världen och en kraft att räkna med i motståndet mot Sovjetunionen. Som resultat härav hölls alla biskopar fängslade. ”P g a hennes fria och värdiga hållning under Sovjettiden, gick kyrkan in i självständighetstiden med en unik moralisk auktoritet”, förklarar biskopen, och idag utövar kyrkan ett stort inflytande på frågor som rör frihet, värdighet, rättvisa och likhet inför lagen. ”Kyrkan talar om dessa principer eftersom de är principerna för vår Frälsare”, slår biskop Gudziak fast.


Med anledning av våldet som utövats mot de protesterande säger biskopen: ”Rädslan i Ukraina sitter under huden och poppar upp bara man skrapar på ytan. För att systemet historiskt har dödat så systematiskt är människor rädda för systemet. Den Majdan-rörelse vi nu ser är ett sätt att besvara denna rädsla.” Biskopen uppmanar till bön för fred och omvändelse i Ukraina. Han uppmanar också människor att hålla sig informerade om vad som verkligen händer i landet och att försöka förstå dess geopolitiska betydelse för Europa. Han uppmuntrar omvärlden att uttrycka solidaritet med dem som protesterar.


Kampen mot totalitarismen på 1900-talet har varit en ”skola för tron” och en erfarenhet, som enligt biskopen, har ”mycket att erbjuda västra Europa och den bredare internationella och kyrkliga gemenskapen. Ukraina och kyrkan här har ett stort ansvar att dela denna erfarenhet. Idag växer kyrkan och jag är övertygad om att hon är kallad att hjälpa den universella kyrkan på sätt som fortfarande är okända för oss”, avslutar biskop Borys Gudziak.