Böneveckan för kristen enhet

(22.01.2014) Lyssna här: Förra lördagen började böneveckan för kristen enhet, som avslutas nästa lördag, festdagen för Paulus omvändelse. Det är ett viktigt andligt initiativ som omfattar de kristna gemenskaperna sedan mer än ett århundrade. Det är en tid som ägnas åt bön för enheten mellan alla döpta, enligt Kristi vilja: ”att de alla skall bli ett” (Joh 17:21). Varje år är det en ekumenisk grupp någonstans i världen som föreslår temat och förbereder material för böneveckan under ledning av Kyrkornas världsråd och Påvliga rådet för kristen enhet. I år kommer materialet från kyrkorna och de kyrkliga gemenskaperna i Canada och utgår från frågan som aposteln Paulus riktade till de kristna i Korint: “Har Kristus blivit delad?” (1 Kor 1:13).

Nej, Kristus har verkligen inte blivit delad. Men vi måste erkänna uppriktigt och med smärta att våra gemenskaper fortsätter att leva i splittringar som är till skandal. Splittringarna mellan oss kristna är en skandal. Det finns inget annat ord: en skandal. ”Ni säger alla – skrev aposteln Paulus – ’Jag hör till Paulus’, eller ’Jag hör till Apollos’, eller ’Jag hör till Kefas’, eller ’Jag hör till Kristus’” (1:12). Paulus berömde inte ens dem som sade att de hörde till Kristus, för de använde Kristi namn för att skilja sig från andra i gemenskapen. Men Kristi namn skapar gemenskap och enhet, inte splittring! Han har kommit för att skapa gemenskap mellan oss, och inte för att splittra oss. Dopet och korset är centrala beståndsdelar i det kristna lärjungaskap som vi har gemensamt. Men splittringarna försvagar i stället trovärdigheten och verkningsfullheten i vårt engagemang för evangelisationen. De riskerar att tömma korset på dess innebörd (jfr 1:17).

Paulus förebrår korintierna för deras stridigheter, men han tackar också Herren “för att han har gett er sin nåd genom Kristus Jesus. Genom honom har ni blivit rika på allt, allt slags tal och allt slags kunskap” (1:4-5). Vad Paulus säger här är inte bara en formalitet. Det visar att han ser först av allt de gåvor som Gud gett gemenskapen, och att han gläder sig över dem. Apostelns inställning är en uppmuntran för oss och för varje kristen gemenskap att med glädje erkänna Guds gåvor hos andra gemenskaper. Trots lidandet i de splittringar som tyvärr ännu finns kvar, tar vi emot Paulus ord som en inbjudan att glädja oss uppriktigt över den nåd som Gud ger andra kristna. Vi har samma dop, samma heliga ande som har gett oss nåden. Låt oss erkänna det och glädja oss över det.

Det är viktigt att erkänna den nåd som Gud välsignar oss med. Det är ännu viktigare att finna något som vi behöver hos andra kristna, något som vi skulle kunna ta emot som en gåva av våra bröder och systrar. Den kanadensiska grupp som har förberett materialet för denna bönevecka inbjuder inte gemenskaperna att tänka på vad de kan ge till sina kristna grannar. De uppmanar dem att mötas för att förstå att alla kan få något av de andra. Detta kräver något mer. Det kräver mycken bön, det kräver ödmjukhet, det kräver reflexion och ständig omvändelse. Låt oss fortsätta längs denna väg och be för de kristnas enhet, för att denna skandal skall upphöra och inte längre finnas bland oss.