Påven Franciskus: ”Den kristna traditionens tro gör allt möjligt”

(10.01.14) ”Tro gör allt möjligt”, men vi måste sätta hela vår tillit till Gud. Så löd det centrala budskapet i påven Franciskus’ predikan i morgonmässan i Casa Santa Marta i Vatikanen på fredagen.


Påven koncentrerade sig särskilt på Första Johannesbrevet (dagens första läsning i mässan 1 Joh 4:19-5:4) i vilket aposteln talar om den trofaste kristne som den som ”besegrar världen”. Franciskus förklarade att äkta tro måste vara total och hel, inte delvis, och uttryckas genom en efterföljelse och lydnad till Herren i kärlek:


”Den som förblir i Gud, ja vem som än är född av Gud, den som följer och lyder Honom i kärlek, den besegrar världen – och denna seger är vår tro. Från Guds sida är det den Helige Ande som gör denna efterföljelse för seger möjlig, genom tro. Från vår sida är det tro, och tron är mäktig! Styrkan i vår tro har övervunnit världen! Vår tro gör allt möjligt! Den är seger! Det är något mycket vackert som vi borde upprepa också för oss själva, eftersom vi kristna ofta verkar besegrade. Kyrkan är full av besegrade kristna som inte tror på att tron är seger – som inte lever denna tro. Men om du inte lever denna tro, då blir du besegrad; då vinner världen och denna världens furste.”


Påven Franciskus fortsatte med att erinra om hur Vår Herre lovordade tron hos den blödande kvinnan, den kananeiska kvinnan eller mannen som var blind från födseln – och framhöll hur en tro så stor som ett senapskorn kan förflytta berg. ”Denna tro”, sa påven, ”bekräftar och kräver två hållningar hos oss: bekännelse och tillit.”


”Tro”, sade påven, ”betyder att bekänna Gud – den Gud som uppenbarade sig själv för oss, från i våra förfäders dagar till idag: Gud som verkar i historien. Detta säger vi varje dag i Trosbekännelsen – men det är en sak att uttala den av hela sitt hjärta och en annan att bara upprepa orden. Jag tror, jag tror på Gud, jag tror på Jesus Kristus, jag tror – men tror jag verkligen på det jag själv säger? Är detta en sann bekännelse av tro eller är det något jag säger på rutin, eftersom det är något man ska säga? Tror jag bara halvvägs? Bekänn tron! Hela tron, inte bara delar! Slå vakt om denna tro, så som den möter oss i den kristna traditionen: hela tron! Och hur vet jag att jag bekänner tron på rätt sätt? Det finns ett tecken: den som bekänner tron på rätt sätt – hela tron – har förmågan att tillbe Gud.”


Den andra hållningen är den som handlar om tillit:


”Mannen eller kvinnan som har tro litar på Gud: överlåter sig själv till Honom! Paulus sade en gång i ett mörkt ögonblick: ’Jag vet till vem jag har överlåtit mig.’ Till Gud! Till Herren Jesus! Att lita helt på Gud är vad som ger oss hopp. Precis som Trosbekännelsen leder oss till att lova och prisa Gud, ger tilliten till Gud en hållning av hopp. Det finns många kristna med ett alltför urvattnat hopp, ett hopp som är svagt, ett blekt hopp. Varför? Därför att de inte har styrkan eller modet att lita på Herren i allt. Men om vi kristna bekänner vår tro och vårdar den, tar hand om den, och överlåter oss själva åt Gud, till Herren, så blir vi kristna segrare – och detta är segern som har övervunnit världen: vår tro.”