Påvens predikan i sankta Marta "Bara Herren kan låta våra torkande själar ge frukt och liv"

(19.12.2013) "För att vara fruktbar är ödmjukhet nödvändigt.” Det sa påven Franciskus under torsdagsmorgonens tidiga mässa i Sakta Martas kapell. Han sa att Guds ingripande övervinner vår livs fruktlöshet, och varnade för att vara arroganta, vilket gör oss infertila.

”Många gånger i Bibeln finner vi infertila kvinnor som Herren ger livet i gåva.” Så började påven sin predikan med hänvisning till dagens texter. Dagens evangelium berättar om Elisabet som var ofruktsam och fick en son, Johannes. "Från att ha varit omöjligt blir det möjligt att ge liv.”

"Herren ingriper i dessa kvinnors liv för att säga till oss: "Jag kan ge liv”. Även profeterna ger oss en bild av en öken, en mark som är oförmögen växtlighet. Men öknen är som en skog - säger profeterna – som kommer att bli stor och blomstra. Men kan öknen blomma? Ja. Kan den ofruktsamma kvinnan föda barn? Ja. Det är Herrens löfte: Jag kan! Jag kan låta liv växa ur torkan, ur er torrhet. Jag kan låta öknen ge frukt.

Detta är frälsningen, fortsatte påven. "Guds ingripande gör oss fruktbara, det ger oss möjlighet att ge liv. Vi kan inte göra det själva, men ändå har många trott på vår egen förmåga att rädda oss själva:

"Allt är nåd. Det är Guds ingripande som ger frälsning. Det är Guds ingripande som hjälper oss på vägen till helighet. Bara han kan. Men vad kan vi göra från vår sida? Till en början kan vi erkänner vår infertilitet, vår oförmåga att ge liv. För det andra kan vi be: "Herre, jag vill vara fruktbar. Jag vill att mitt liv ger liv, att min tro är fruktbart och kan gå vidare till andra. Herre, jag är karg, jag kan inte, du kan. Jag är en öken, jag kan inte, kan du".

Påven varnade för den arrogans som följer av att man tror att man kan styra allt: ”som Mikol, Sauls dotter, som inte var steril, men som var högmodig, och inte förstod varför hon skulle prisa Gud - hon skrattade åt det. Hon straffades med infertilitet.”

"Ödmjukhet är nödvändigt för att vara fertil. Så många människor tror att de är rättfärdiga, och istället är de stackare. Med ödmjukhet säger vi till Herren: "Herre jag är infertil, jag är en öken”, och kyrkan låter oss be: ”O Davids son, o Adonai, och visdom, o Jesse rot, o Emmanuel, kom och ge oss liv, kom och rädda oss, för du kan, jag kan inte ensam! Och med denna ödmjukhet, öknens ödmjukhet, den infertila själens ödmjukhet, tar vi emot nåden, nåden att blomstra, att bära frukt och ge liv."