Karmelitfader Wilfrid Stinissen har avlidit

(02.12.2013) Karmelitfader Wilfrid Stinissen har avlidit. Han lämnade jordelivet på lördagen den 30:e november, 86 år gammal. Född i Antwerpen i Belgien 1927, kom han till Sverige 1967. Tillsammans med 4 medbröder öppnade han Karmelitklostret i Norraby i Skåne, där han levde fram till sin död. Han har skrivit närmare 30 böcker, många av dem översatta till 20 olika språk. Med stor förmåga lyckas han i sina böcker bemöta tidens stora frågor med ett enkelt och uppriktigt språk, berikat av karmels djupa andlighet. Han var en uppskattad författare, föreläsare och andlig vägledare.

Andaktsboken Idag är Guds Dag är en samling med 365 texter, en för var dag på året. Den har blivit en klassiker och erbjuder dagliga reflektioner och insikter med anknytning till kyrkoåret. Den 30:e november, läser vi så här i boken:

Himmelens lycksalighet består först och främst i att vi får skåda Gud. Men att skåda Gud betyder inte att betrakta honom utifrån. Gud är inte utanför oss. I himlen kommer vi inte att se honom på avstånd. Redan nu är vi i Gud och han i oss. I himlen ser vi honom klart. Då får vi se hur vårt väsen varje ögonblick framspringer ur Guds oändliga vara, hur vi ögonblick för ögonblick skapas av honom.

Detta är inte det enda. Vi skall också få erfara hur vi inifrån gudomliggörs, hur Guds Treenighetsliv blir vårt eget liv. Tillsammans med Jesus, Sonen, framspringer vi ur Fader, ropar ”Abba, Fader” och kastar oss åter i Faderns famn. Och detta i en atmosfär av outsäglig värme och glädje som är den helige Ande.

I himlen är vårt livs centrum Gud. Här på jorden är vi främst medvetna om oss själva, tingen, våra medmänniskor, och anar i bästa fall bakom och i allt detta den fördolde Guden, som en hemlighetsfull djupdimension. I himlen är det tvärtom- där ser vi Gud som den frikostiga outsinliga källan till allt som finns till. Som en härlig fontän varur hela skapelsen väller fram. Samtidigt ser vi honom som alltings mål och mening, hur allt vänder åter till honom och finner lycka och salighet genom att överlämna sig åt honom.

Och detta ser vi inte utifrån, utan inifrån, vi erfar det och är själva med i strömmen.

Vi ber för att Fader Stinissen har kastat sig i Faderns famn och erfar det han beskriver om himlens lycksalighet.