Kyrkan är katolsk

(09.10.2013) Lyssna här: “Jag tror på en, helig, katolsk … kyrka”. Vad betyder katolsk? Det kommer av grekiskans “kath’olòn”, som betyder “enligt det hela”, helheten. Hur tillämpas denna helhet på kyrkan? I vilken bemärkelse säger vi att kyrkan är katolsk? Jag menar att det finns tre grundläggande betydelser.

1. För det första är kyrkan katolsk för den är den plats där hela tron förkunnas, platsen där räddningen som Kristus gett oss erbjuds åt alla. Kyrkan låter oss möta Guds barmhärtighet, som förvandlar oss, för den rymmer Jesus Kristus, som ger den sanna trosbekännelsen, sakramentslivets fullhet, det vigda ämbetets äkthet. I kyrkan finner var och en av oss vad vi behöver för att tro, för att leva som kristna, för att bli heliga, för att vandra på alla platser och i varje tid.

Det är som i familjen. I familjen får var och en av oss det som låter oss växa, mogna och leva. Man kan inte växa ensam, man kan inte vandra ensam och isolera sig. Man vandrar och växer i en gemenskap, i en familj. Och så är det i kyrkan. I kyrkan kan vi lyssna till Guds ord och vara säkra på att det är det budskap som Herren har gett oss. I kyrkan kan vi möta Herren i sakramenten, som är fönster som släpper in Guds ljus, bäcker där vi kan dricka Guds eget liv. I kyrkan lär vi oss att leva i gemenskap, i kärleken som kommer från Gud. Var och en av oss kan fråga sig: hur lever jag i kyrkan? Går jag till kyrkan som man går till en fotbollsmatch? Som när man går på bio? Nej, det är något annat. Hur går jag i kyrkan? Hur tar jag emot de gåvor som kyrkan erbjuder mig för att växa och mogna som kristen? Deltar jag i gemenskapens liv, eller går jag bara i kyrkan och isolerar mig i mina problem? I denna första bemärkelse är kyrkan katolsk för den är allas hem. Alla är kyrkans barn, och kyrkan är ett hem för dem alla.

2. En andra innebörd är att kyrkan är katolsk för den är universell. Den finns i hela världen och förkunnar evangeliet för alla män och kvinnor. Kyrkan är inte någon elitgrupp som bara gäller några få. Kyrkan stänger inte dörren för någon, den är utsänd till alla människor, till hela människosläktet. Och denna enda kyrka finns också i världens minsta delar. Var och en kan säga: i min församling finns den katolska kyrkan, för också den är en del av världskyrkan, också den har del av Kristi gåvor, tron, sakramenten, ämbetet. Den är i gemenskap med biskopen och påven och är öppen för alla utan åtskillnad. Kyrkan finns inte bara i vårt kyrktorns skugga. Den omfattar en mängd folk som bekänner samma tro, som närs av samma eukaristi, som tjänas av samma herdar. Man kan erfara att man står i gemenskap med alla kyrkor, med alla små eller stora katolska gemenskaper i hela världen. Man kan erfara att vi alla är utsända som missionärer, små eller stora gemenskaper, vi måste alla öppna våra dörrar och gå ut för evangeliet. Därför kan vi fråga oss: vad gör jag för att förmedla till andra glädjen i att möta Herren, glädjen i att höra till kyrkan? Att förkunna och vittna om tron är inget som bara gäller några få, det gäller också mig, dig, var och en av oss.

3. En tredje och sista tanke är att kyrkan är katolsk för den är “harmonins hem”, där enhet och olikhet samsas och blir till rikedom. Låt oss tänka på en symfoni. Ordet betyder ackord, harmoni, att olika instrument spelar tillsammans. Var och en behåller sin egen röst som förenas med de andra till något gemensamt. Dirigenten leder, och när symfonin spelas spelar alla tillsammans i harmoni, men det enskilda strumentets röst utplånas inte. Vars och ens särdrag värdesätts helt och fullt.

Det är en vacker bild, som säger oss att kyrkan är som en stor orkester där det finns mångfald. Vi är inte alla lika, och vi skall inte vara lika. Vi är alla olika, var och en har sina särdrag. I kyrkan bidrar var och en med det som Gud gett honom eller henne för att berika de andra. Beståndsdelarna är olika men står inte i någon motsättning eller konflikt. Det är en mångfald som gjuts om till harmoni av den Heliga Anden. Han är den sanne ”dirigenten”, han är själv harmoni. Och här kan vi fråga oss: lever vi i harmoni i våra gemenskaper, eller grälar vi med varandra? litighiamo fra noi? Skvallrar vi och talar illa om varandra i min församling eller i min rörelse, där jag hör till kyrkan? Där det skvallrar finns det inte harmoni utan strid. Och detta är inte kyrkan. Kyrkan är allas harmoni med varandra. Accepterar vi de andra, accepterar vi att det finns en berättigad mångfald, att andra är annorlunda eller har andra åsikter? I samma tro kan man ha olika åsikter. Eller försöker vi likrikta allting? Men enformigheten dödar livet. Kyrkans liv är mångfald, och när vi vill sätta samma uniform på alla, då dödar vi den Heliga Andens gåvor. Låt oss be den Heliga Anden, som är upphovet till denna enhet i mångfald, till denna harmoni, att den skall göra oss mer och mer ”katolska”, i denna kyrka som är katolsk och universell!