Påven: Vi gör inte hågkomsten till ett enkelt minne, Mässan är inte något socialt
evenemang
(03.10.2013)När Gud kommer och närmar sig är det alltid fest. Det sa påve Franciskus
i morgonmässan i Santa Martakapellet där även kardinalerna i konciliet som nu är samlade
i Vatikanen deltog. Påven underströk i sin predikan att man inte får göra hågkomsten
av frälsningen till ett minne blott och ett invant evenemang. Mässan, sa påven,
är inte ett socialt evenemang utan visar Herrens närvaro bland oss.
Esdra
läser lagboken, som man trodde var försvunnen, uppifrån och folket var rört av lycka.
Påve Franciskus utgick från dagens första läsning Nehemja 8:1-12 och koncentrerade
sin predikan på temat minnet. Guds folk, sa han, mindes lagen, men det var
ett vagt minne. Den dagen däremot kom minnet tillbaka och rör hjärtat. De grät av
glädje, inte av smärta, sa påven, för att de upplevde närheten till frälsningen.
Lyssna
här: Och detta är
viktigt inte bara i stora historiska händelser utan i stunder i våra liv: vi behöver
alla hågkomsten av frälsningen, alla. Men jag frågar mig: är denna hågkomst och detta
minne nära oss eller är det ett lite vagt minne som är diffust, gammalmodigt, lite
musealt...det kan bli vagt...Och när minnet inte är nära och när vi inte har den erfarenheten
av att ha minnet och hågkomsten nära, görs den om och hågkomsten blir ett enkelt minne.
När
hågkomsten blir vag, la påven till, blir det till ett minne blott; men när
den är nära blir den till glädje och detta är folkets glädje. Detta, fortsatte
påven, utgör en princip för det kristna livet. När hågkomsten och minnet ligger
nära gör den två saker: värmer hjärtat och ger oss glädje:
Lyssna här:
Och denna glädje
är vår styrka. Glädjen av en nära hågkomst. Den invanda hågkomsten däremot fjärmar
sig och blir till ett enkelt minne. Och det värmer inte hjärtat och ger oss inte glädjen
och ger oss inte styrkan. Detta möte med hågkomsten och minnet är en frälsande händelse,
det är ett möte med Guds kärlek som har gjort vår historia och ha räddat oss: det
är ett frälsningsmöte. Och det är så fint att bli räddade att man måste fira det.
När
Gud kommer och närmar sig, sa påven, är det alltid fest. Och många gånger,
konstaterade han, är vi kristna rädda för festen: den här enkla och broderliga festen
som är en gåva från Herrens närhet. Livet, sa påven, får oss att fjärma oss
från närheten och bara hålla frälsningens minne vid liv, men inte med den levande
hågkomsten. Kyrkan, underströk påven, har sin hågkomst. Hågkomsten om Herrens
lidande. Det händer även oss, varnade påven, att fjärma denna hågkomst och göra det
till ett minne blott och en invand händelse:
Lyssna här: Varje vecka
går vi i kyrkan, antingen har någon dött och vi går på begravningen...och detta minne
tråkar många gånger ut oss, för att det är inte nära. Det är tråkigt, men mässan omvandlas
många gånger till ett socialt evenemang och vi är inte nära Kyrkans hågkomst, att
den är Herrens närvaro bland oss. Vi tänker oss denna fina scen från Nehemjas bok:
Esdra som bär minnesboken om Israels historia och folket som närmar sig sitt minne
och gråter, hjärtat är uppvärmt och glädjefyllt och känner att Herrens glädje är Hans
styrka. Och de firar helt enkelt och utan rädsla.
Vi ber Herren, avslutade
påven, om nåden att alltid ha Hans hågkomst och minne nära oss, ett nära minne
som inte är något invant genom många saker eller fjärmat till ett minne blott.