Påven: Endast genom bön och tårar kan man se Korsets stora mysterium

(24.09.2013)Korsets mysterium är ett stor mysterium för människan och det kan man bara närma sig i bön och tårar: det sa påve Franciskus vid morgonmässan i Santa Martakapellet dagen då Kyrkan firar Det heliga korsets upphöjelse.

Korsets mysterium, sa påven i sin predikan, finner vi i människans historia och i Guds historia och som har sammanfattats av Kyrkans fäder genom jämförselsen mellan kunskapens träd i Paradiset och insikten om gott och ont och Korsets träd:

Lyssna här: Det ena trädet hade gjort mycket ont och det andra räddade oss. Det förlåter det onda. Detta är människans historia: en vandring för att finna Jesus Kristus Frälsaren, som ger sitt liv för kärleken. Gud har alltså inte sänt sin Son till jorden för att döma världen utan för att världen genom Honom ska räddas. Detta Korsets träd räddar oss alla från konsekvenserna av det andra trädet, där självtillräcklighet, stolthet och övermod att vilja veta – vi alla, allt enligt vår mentalitet, enligt våra kriterier och även enligt denna självgodhet att göra oss till världens enda domare. Detta är människans historia: från ett träd till ett annat.

I Korset finns även Guds historia, fortsatte påve Franciskus, för att vi kan säga att Gud har en historia. För att han har velat ta på sig ansvaret för vår historia och vandra med oss: han sänkte sig genom att göra sig till människa, medan vi ville höja upp oss och han tog formen av en tjänare och gjorde sig lydig ända till döden på Korset, för att upphöja oss på nytt:

Lyssna här: Gud tar denna väg av kärlek! Det finns inte en annan förklaring: endast kärleken gör dessa saker. Idag ser vi Korset, människans historia och Guds historia. Vi ser detta Kors där man kan smaka aloehonung, denna bittra honung, denna ljuva bitterhet i Jesu offer. Men detta mysterium är väldigt stort och vi kan själva inte se detta mysterium bra, inte bara förstå, ja, förstå... Utan på djupet känna räddningen i detta mysterium. Framför allt Korsets mysterium. Endast en aning kan man förstå när man i bönen knäböjer, men även genom tårarna: det är tårarna som för oss närmare detta mysterium.

Utan att gråta, gråta med hjärtat, underströk påven, kan man aldrig förstå detta mysterium. Det är gråten av ånger, gråten för brodern och systern som ser dessa många mänskliga eländen och de ser Jesus, men på knä och i gråt och aldrig ensamma, aldrig ensamma!

Lyssna här: För att gå in i detta mysterium, som inte är en labyrint men som påminner lite om en, behöver vi alltid Modern, mammans hand. Hon, Maria, får oss att känna hur stort och hur ödmjukt detta mysterium är. Så sött som honung och så bittert som aloe. Må det vara Hon som tar med oss på denna vandring som vi själva måste vandra, vem annars. Var och en bör göra det! Med mamman, gråtande och på knä.