Sex månader sedan valet av påve Franciskus. Vatikanens presstalesman fader Lombardi berättar

(19.09.2013)För sex månader sedan valdes påve Franciskus. Sex intensiva månader som präglats av tuffa beslut. Först förflyttningen av den påvliga bostaden från det Apostoliska palatset till gästhemmet Santa Marta, varifrån vi varje dag hör påvens kommentarer i dagens mässa. Sedan den romerska kurians reformförslag och i påve Benedictus spår arbetet för transparens av Vatikanens ekonomiska verksamhet. Men vilka är de viktigaste nyheterna i detta pontifikat? Vatikanradion frågade radions chef, tillika Vatikanens presstalesman fader Federico Lombardi som svarade:

Jag skulle säga att den första nyheten, som slog mig från första början var namnet: Franciskus. Ett helt nytt namn. Ingen påve har tagit tidigare tagit det namnet. Och med namnet Franciskus finns en förklaring som påven själv har gett: fattiga, fred och skydda Skapelsen. Och vi har redan sett, i alla fall vad gäller de fattiga och fred, att detta verkligen är grundläggande för detta pontifikat. Även genom det som vi upplever nu och de senaste veckorna, med detta mycket modiga engagemang för freden i Mellanöstern. Sedan, en andra nyhet tycker jag är slutet på Kyrkans koncentration kring Europa, genom det faktum att vi har en latinamerikansk påve. Detta känner man av positivt vad gäller ett utökande av horisonterna: det såg vi särskilt vid Världsungdomsdagen. Där såg vi påven på sin kontinent och vi har också lärt oss av hans pastorala sätt, hans sätt att ha direktkontakt med folket på och hans mycket enkla sätt att tala på ... Även uppmärksamheten av fattigdomen och så vidare kommer från en mycket rik kyrklig kontext med en stor tradition, som idag är i centrum för Kyrkan med en större stryka och närvaro. Alla påvar har varit universella, det har varit påvar som har haft världen i sina hjärtan, så de har inte varit partiska. Men jag tror att man i valet av en påve som kommer från en annan kontinent märker att det faktiskt för med sig något nytt i sättet, i perspektivet och det är något som den universella Kyrkan har önskat genom kardinalerna. Och vi uppskattar detta som ett ytterligare berikande i den universella Kyrkans vandring. Och sedan, om jag får nämna ett tredje karaktärsdrag så tycker jag att det är det missionära. Påve Franciskus talar mycket om en Kyrka som inte är självrefererande, en Kyrka som missionerar och en Kyrka som ser utanför sig själv och på hela världen. Jag kommer att tänka på Johannes Paulus II:s mycket fina brev vid slutet av Jubiléet, Duc in altum, som i stort vänder sig till det tredje årtusendets Kyrka. Så det verkar som om Kyrkans båt bestämt styrs till sjöss genom påve Franciskus, utan rädsla och till och med glädje för att möta Guds mysterium med nya horisonter.

Påven ruskar om många kristna med ibland hårda ord och han närmar sig de som är mycket långt borta... Fader Lombardi tog vid:

Ja ... Vi kan säga att påvens sätt och direkta tilltal även han livsstil griper djupt och väcker intresse och stor entusiasm. Jag tror och hoppas dock att det är ett grundläggande djupt intresse, för påven insisterar mycket på en älskande Gud, en barmhärtig Gud och en Gud som alltid är redo att förlåta och att man vänder sig till Honom med ödmjukhet. Och med detta verkar det som han rör vår tids kvinnor och män på djupet. De som han vet ofta är skadade: de är skadade av många svåra upplevelser, stora frustrationer, mycket orättvisa, stor fattigdom och marginalisering i dagens värld. Så detta, att han talar på ett effektivt sätt och vet hur man kommunicerar Guds kärlek till alla även genom orden och gesterna på ett så direkt sätt. Och närheten, intresset för människan, ömheten - detta är ord som denne påve också tycker om och som hela han talar om genom sitt sätt. Och allt detta rör och berör människor djupt, alla: troende och de så kallade icke-troende. För att alla personer är älskade av Gud och är verkligen de personer som den stora nyheten om Guds kärlek och Kristi kärlek är riktade till. Så, det talar till alla när han talar om denna sanning, men hans konkreta sätt och närhet till det mänskliga hjärtat.

Detta pontifikat skapar stora förväntningar. Vad har vi att vänta oss de närmaste månaderna? Fader Lombardi svarade:

Men.. jag är ingen profet ... För att säga några enkla saker, så vet vi att påven de närmaste månaderna kommer att röra frågor vad gäller Kyrkans styrning. Och att han kommer att göra detta i samråd med den romerska kurians medarbetare, såsom han även gjort de senaste dagarna och med kardinalerna i slutet av oktober. Kardinalerna som han har valt ut och som kommer från olika delar av världen. Men ärligt talat vill jag inte att man överskattar strukturreformerna, vad gäller delvis institutionerna. Det som räknas är kärnan i Kyrkans mångåriga reformer och här vill påve Franciskus skapa en Kyrka som går framåt, genom sitt goda exempel och andlighet och genom sitt ödmjuka sätt och sin närhet. Och genom att vara nära dagens mänsklighet och särskilt den som lider och som allra mest behöver Guds kärlek. Så denna Kyrka som går framåt och som kan vara solidarisk och följa mänskligheten på sin väg framåt. Detta, tror jag att vi kan vänta oss på många sätt och genom många beslut. Under de senaste veckorna har vi haft ett stort tema kring fred, för de som lider av konflikter och krig, men även fler: teman kring närmandet av flyktingar, olika former av marginalisering, fängelser och så vidare. Så, vi låter Herren leda oss. Påven är inte en som tror att han har historiens projekt i sin hand. Påven är en person som fogligt försöker lyssna till Herrens Ande och på det sättet tar han oss med på en vandring som alltid är ny och som vi är övertygade om är vacker och som ger hopp.

Hur fungerar påve Franciskus och påve emeritus Benedictus XVI:s samexistens i Vatikanen?

Å, det går jättebra, det fungerar perfekt! Jag skulle nog säga att vi alla är nöjda och särskilt påve Franciskus över påve emeritus närvaro i Vatikanen med sin diskretion, andlighet, bön och uppmärksamhet. Det är precis det som han lovade och meddelande oss vid sin avgång, att han skulle fortsätta att vandra med Kyrkan men mer i böneform och genom att hänge sitt liv och genom andlig närvaro mer än den framträdande. Samtidigt vet vi att det finns en personlig mycket hjärtlig vänskap mellan påve Franciskus och hans företrädare. Det har funnits några symboliska stunder som vi har sett, som när påve Franciskus bjöd honom till en mycket fin ceremoni i Vatikanträdgårdarna för att inviga ett nytt monument.. Men än mer betydelsefullt när han gick och hälsade på honom innan avresan till Brasilien för att be om hans bön, närhet och stöd under de så viktiga stunderna. Och sedan när han kom tillbaka och träffade honom för att berätta om de fina upplevelserna från resan och tackade honom för närheten i bönen. Jag har också haft glädjen att en gång vara nära påve Benedictus och se hans lugn, tro, andlighet och hans utomordentliga vänlighet som han så mycket har visat vid sin tid som påve och som fortsätter om än i en ny mer diskret form. Jag tror att vi, även om vi inte träffar honom ofta, känner av närvaron av hans kärlek, bön, klokhet och råd som hela tiden finns för han efterföljare när han än ber om det.

Hur har arbetet för dig som påvens talesman ändrats under dessa sex månader?

Men ... jag har alltid sagt att jag inte är påvens talesman utan presstalesman som utför en ödmjuk tjänst för att förmedla information, texter och svar för att bra förstå det som påven säger och gör. Ärligt talat tycker jag att påve Franciskus i sitt pontifikat har verkat och talat på ett så intensivt sätt, att jag har kunnat stå helt i skuggan av den som är huvudpersonen och den röst som de troende främst vill höra på, som är just påvens. Så tjänsten fortsätter att vara densamma: den att hjälpa påvens ministerium i Guds folks tjänst. Och detta är en tid då påvens ord är mycket tydliga, konkreta, väl mottagna och hans gester är mycket starka och återkommande ... Så, vi kan säga att det är mycket att göra med att följa honom, men han talar för sig själv.