Påven: Nej till triumfalistiska attityder i Kyrkan, förkunna Jesus utan rädsla och skam

(12.09.2013) Kristna är kallade att förkunna Jesus utan rädsla, utan skam och utan triumfalism. Det sa påve Franciskus vid morgonmässan i Santa Martakapellet. Påven betonade risken att bli kristna utan uppståndelsen och han fasthöll att Kristus alltid står i centrum och är hoppet i vårt liv.

Jesus är segraren, Han som besegrade döden och synden. Påve Franciskus ägnade sin predikan åt Jesu ord i Paulus brev till de kristna i Kollosai.(Kol 2:6-15) Paulus föreslår oss alla att vandra med Jesus - för att Han har segrat- och vandra i Hans rot och grund, fasta i tron. Detta är nyckeln: ’Jesus är uppstånden!’ Men, fortsatte påven, det är inte alltid lätt att förstå honom. Påven påminde till exempel om att när Paulus vände sig till grekerna i Aten lyssnade man på honom bara fram tills han började tala om Uppståndelsen. Detta skapar rädsla, bäst att lämna det. En episod som man undrar över än idag. Påven sa:

Lyssna här: Det finns många kristna utan Uppståndelsen, kristna utan den Uppståndne Kristus och som följer Jesus till graven, gråter och vill Honom väl men bara till en gräns. När jag har tänkt på de som är kristna utan den Uppståndne Kristus, har jag funnit tre typer, även om de är många: De rädda - de rädda kristna, de skamsna – de som skäms, och triumfalisterna. Dessa tre har inte mött den Uppståndne Kristus! De rädda är de som Uppståndelsens morgon i Emmaus går iväg och är rädda.

Apostlarna, sa påven, stänger in sig i matsalen av rädsla för judarna. Även Magdalena gråter för att de har fört bort Herrens kropp. De rädda, sa påven, är sådana. De blir rädda av att tänka på Uppståndelsen. Det är som om de blev kvar i början av ett partitur. Vi är rädda för den Uppståndne. Sedan finns det skamfyllda kristna. Att förkunna att Kristus har uppstått, konstaterade påven, ger lite skamkänsla i denna värld som går framåt så starkt med vetenskapen. Paulus säger att vi ska vara försiktiga med dessa kristna så att ingen blir ett byte för filosofi och för det mänskliga tomma krånglet. Dessa, sa påven, skäms över att säga att Kristus har, med sitt kött och sin sårade sida återuppstått. Slutligen finns det en grupp kristna som innerst inne inte tror på den Uppståndne och vill göra en egen mer majestätisk uppståndelse än den sanna. De är de kristna triumfalisterna:

Lyssna här: De känner inte till ordet triumf utan de säger bara triumfalism, för att det har mindervärdeskomplex och vill göra... När vi ser dessa kristna med detta triumfalistiska beteende i sina liv, i sina sätt att tala på och i sitt själasörjande, i liturgin, allt sådan, är det för att de innerst inte tror på den Uppståndne. Och han är segraren, den Uppståndne. Och sedan segrade han. Därför: utan oro, utan rädsla och utan triumfalism ser man helt enkelt den Uppståndne Herren och hans skönhet, och även sätter fingrarna i såren och händerna i den sårade sidan.

Detta, sa påven, är budskapet som Paulus ger oss idag: Kristus är allt, han är helheten och hoppet, för att han är Brudgummen och Segraren. I dagens evangelium (Luk 6:12-19), fortsatte påven, visar sig en folkmassa som kommit för att lyssna på Jesus och där finns också många sjuka som försöker att röra vid honom, för från Honom kom en kraft som läkte alla:

Lyssna här: Vår tro, vår tro på den Uppståndne: detta segrar i världen! Vi går mot Honom och låter oss, precis som dessa sjuka, bli rörda av Honom, av Han styrka, för att Han är kött och ben och inte en andlig idé.. Han lever. Han är just Uppstånden. Och så segrade han över världen. Må Herren ge oss nåden att förstå och efterleva detta.