Påven vid firandet av aposteln Tomas

(03.06.2013)För att möta Gud på riktigt måste man ömt kyssa Jesu sår genom våra hungriga, fattiga sjuka och fängslade bröder. Det sa påven i morgonmässan i Santa Martakapellet den 3 juli när han talade om dagens text på firandet av aposteln Tomas. Närvarande vid mässan var präster och medarbetare vid det Påvliga rådet för interreligiös dialog, ledda dess ordförande kardinal Jean-Louis Tauran.

Jesus visar sig för apostlarna efter uppståndelsen men Tomas är inte där. Han ville att han skulle få vänta i en vecka, sa påve Franciskus, Herren vet varför Han gör något. Och Han ger oss alla den tid Han ser är bäst för oss. Tomas gav han en vecka. Jesus visar sig med sina sår: Hela Han kropp var ren, mycket vacker, ljusfylld, sa påven, men såren fanns där och de finns fortfarande, och när Herren kommer vid livets slut, låter Han oss se sina sår. Tomas vill sticka fingret i Hans sår:

Lyssna här: Han var envis. Men Herren vill ha just en envis för att få oss att förstå något större. Tomas såg Herren och Han tilläts sticka fingret i spikhålen och sticka handen i Hans sida och han sa inte: ’Det är sant, Herren är uppstånden!’ Nej! Han gick längre. Han sa: 'Gud!*'Den förste aposteln som bekänner Kristi gudomlighet efter uppståndelsen. Och han tillbad Honom.

Det är så, fortsatte påven, som man förstår vad Herren ville med att låta honom vänta: genom att ta hans skepticism för att föra honom, inte bara till en bekräftelse av uppståndelsen utan bekräftelsen att Han är Gud. Vandringen till mötet med Jesus-Gud , underströk påven, är hans sår. Det finns ingen annan väg:

Lyssna här: I Kyrkans historia har många fel gjorts i vandringen till Gud. Några har trott att vi kan hitta den levande Guden och de kristnas Gud genom en vandring i meditationen och komma högre i meditationen. Detta är farligt! Hur många tappar inte bort sig på vandringen. De kanske kommer fram till att känna Gud, men inte Jesus Kristus, Guds Son, Treenighetens Andra Person. Dit kommer de inte. Det är gnostikernas vandring inte sant? De är goda, de arbetar och det, men det är inte den rätta vandringen. Det är komplicerat och det för dig inte till en bra hamn.

Andra, förklarade påven, har trott att vi för att komma till Gud måste vara förödmjukade och strama och de har valt botgöringens väg: endast bot och fasta. Och inte ens dessa har kommit till den levande Guden, till den levande Jesus Kristus Gud. De är ”pelaganerna” som tror att de genom sina kraftansträngningar når målet. Men Jesus säger oss att vandringen till mötet med Honom finns i Hans sår:

Layssna här: Och Jesu sår finner du i barmhärtighetsgärningar till din sårade broders kropp, men också själ, för han är hungrig, för att han är törstig, för att han är naken, för att han är förödmjukad, för att han är en slav, för att han sitter i fängelse, för att han ligger på sjukhus. Dessa är Jesu sår idag. Och Jesus ber oss att göra en troshandling, till Honom, men genom dessa sår. ’ Å, bra! Vi instiftar en fond för att hjälpa alla dessa och vi gör en massa bra saker för att hjälpa dem.’ Detta är viktigt, men om vi inte blir kvar på det planet blir vi bara filantroper. Vi måste röra vi Jesu sår, vi måste smeka Jesu sår, vi måste ömt sköta Jesu sår, vi måste kyssa Jesu sår och detta bokstavligen. Vi tänker, vad hände den helige Franciskus när han omfamnade de leprasjuka? Samma sak som för Tomas: hans liv förändrades!

För att röra vid den levande Guden, sa påven, behövs inte en repetitionskurs, utan att gå in i Jesu sår och för att göra detta är det bara att gå ut på gatan. Vi ber till den helige Tomas, avslutade påven, om nåden att ha modet att gå in i Jesu sår med vår ömhet och vi får alldeles säkert nåden att tillbe den levande Guden.