Kärlekens lov: aposteln Barnabas

(11.06.2013) Katolsk tanke bygger på grundläggande kristna principer som bör orientera den troende i samhället. Det kan innefatta grundläggande principer som Tio Guds bud, Bergspredikan eller helgonens liv. Idag den 11 juni firar kyrkan minnet av aposteln Barnabas. Barnabas är ihågkommen som en apostel i apostlagärningarna, men hans namn finns inte med i listorna över de ursprungliga tolv apostlarna som utvaldes av Jesus.

Allt som vi vet om honom kan härledas till Apostlagärningarna, som berättar att han var god vän med Paulus. Han hette egentligen Josef. Hans tilltalsnamn "Barnabas" som betyder "tröstens son", speglar hans kristna dygder. Vi minns hans vittnesbörd men inte mycket om vad han åstadkom under sin livstid eller vilka utmärkelser som han belönades med.

Vi som människor önskar att bli ihågkomna, att kunna vila på våra prestationer och uppnå erkännande av andra. Men sann helighet frigör oss från denna inställning. För vi är inte kallade av Herren att ta emot utmärkelser eller att se våra drömmar förverkligade. Vi bör istället ge generöst av vad Herren har gett oss, inte för att vi nödvändigtvis kommer att få något i gengäld, men för att vi på så vis kan prisa Gud och spegla den samma kärleken som räddade oss. Alla monument och alla minnen som vi söker för oss själva i denna värld förgår. Det ända som består - som Paulus skriver – är tro, hopp och kärlek.

Denna andliga sanning, denna katolska tankegång som bör orientera oss i våra liv, är inte bara en utmaning, men också en uppmuntran. Vi är en del av någonting större, ett större syfte än vårt eget ego, och en större makt än vår egen vilja formar oss och ledsagar oss mot vårt mål och vårt öde.

Den helige Barnabas vittnade till förmån för Paulus som skriver i första Korinthierbrevet: Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.