Påven i Santa Martakapellet: Modig, ödmjuk bön kan åstadkomma mirakel

(20.05.2013) Modig, ödmjuk och stark bön kan åstadkomma mirakel: det var påven Franciskus budskap på måndagsmorgonen i Santa Martakapellet. Närvarande var Vatikanradions fastanställda och Vatikanradions chef Fader Federico Lombardi.

Påven kommenterade måndagens evangelietext som berättar om hur lärjungarna inte lyckas hela ett barn, och om Jesus som själv måste ingripa och beklagar deras svaga tro. Som svar på pappans vädjan om hjälp säger Han "Allt är möjligt för den som tror". Påven Franciskus konstaterade att ofta riskerar inte de som älskar Jesus mycket i sin tro på honom eller anförtror sig inte helt till honom.

"Men varför denna otro? Jag tror att det sker när hjärtat inte öppnas, när hjärtat är stängt, när hjärtat vill ha allt under kontroll".

Det är ett hjärta, som "inte öppnar sig" och som inte "överger kontrollen över saker till Jesus" - sa påven - och när lärjungarna frågar honom varför de inte kunde driva bort den stumma anden ur pojken, svarar Herren att "Den sorten kan bara drivas ut med bön.” "Alla av oss – sa han - bär lite otro inom oss". Stark bön behövs, ödmjuk och stark bön som gör att Jesus utför mirakel. Bön för att be om ett mirakel, för att be om en extraordinär handling- fortsatte han - måste vara en engagerad bön, en bön som förenar oss alla". För att ytterligare understryka hans poäng, berättade påven om ett litet barn i Argentina som endast vid 7 års ålder blev sjuk och endast hade några timmar att leva enligt sin läkare. Hennes far, en elektriker, ”en troende man", "betedde sig som en galning” - sa påven - och i detta tillstånd av galenskap ”tog han en buss till Mariahelgedomen i Lujan, 70 km bort".

"Slutligen kom han dit efter klockan 9 på kvällen, när allt var stängt. Och han började be till Jungfru Maria, med händerna om järnstaketet. Och han bad och bad och grät och bad ... och så förblev han under hela natten. Men den här mannen kämpade: han kämpade med Gud, han kämpade med Gud själv om att bota hans dotter. Sedan, omkring klockan 6 på morgonen, gick han till busstationen, tog bussen och kom hem till sjukhuset omkring klockan 9 på morgonen. Och han fann sin fru gråtande. Och han trodde det värsta. "Vad har hänt? Jag förstår inte, jag förstår inte! Vad har hänt?". "Nå, läkarna kom och de berättade för mig att febern är borta, hon andas väl, att det finns ingenting! De kommer att se på henne under ytterligare två dagar, men jag förstår inte vad som hände! Detta händer fortfarande, va? Mirakel sker".

Men vi måste be med våra hjärtan avslutade påven:

"En modig bön, som kämpar för att uppnå ett mirakel, inte artighetsböner. Ah, jag ber för er, säger jag och ber en Fader vår, en Ave Maria och sedan glömmer jag. Nej en modig bön, i likhet med Abraham, som kämpade med Herren för att rädda staden, likt Moses som höll händerna högt och uttömde sina krafter i bön till Herren, som så många människor, så många människor som har tro och ber i tro. Bön gör underverk, men vi måste tro! Jag tror att vi kan göra en vacker bön ... och berätta för honom idag, under hela dagen, "Herre, jag tror, ​​hjälp min otro" ... och när folk frågar oss om att be för de många människor som lider under krig, alla flyktingar, alla av dessa dramer som finns just nu, be, men med hjärtat till Herren säg: Gör det!, men säg det till honom: Herre, jag tror. Hjälp min otro! Detta finns också i mina böner. Låt oss göra detta idag.”