Påve Franciskus: till nunnorna, nej till ”karriärister” och ”klättrare”

(08.05.2013) "Den verkliga makten, på alla nivåer, består i att tjäna, som har sin lysande höjdpunkt på korset". Detta sa påven idag till 800 nunnor som tillhör International Union of Superior Generals, som samlar 800 kvinnor som leder religiösa kommuniteter i länder runt om i världen.

Han sa att påve emeritus Benedictus XVI "vid flera tillfällen påminde kyrkan om att medan auktoritet ofta är synonymt med besittning, herravälde, framgång, är det för Gud alltid synonymt med tjänstgöring, ödmjukhet, kärlek". Därav behovet av att "ingå i Jesu sätt att tänka, som böjer sig ned för att tvätta apostlarnas fötter". "Låt oss tänka på de skador som har orsakats Guds folk - fördömde påven - genom de män och kvinnor i kyrkan som är karriärister, klättrare, som använder människor, kyrkan, deras bröder och systrar - de som de egentligen borde tjäna - som en språngbräda för sina egna intressen och personliga ambitioner ".

"Utöva alltid er auktoritet - löd påvens uppmaning till nunnorna - genom att hjälpa, förstå, bistå, älska, genom att omfamna alla män och kvinnor, särskilt de människor som känner sig ensamma, utlämnade, uttorkade, de existentiella förorterna av människohjärtat. Låt oss fästa våra blickar på korset, vårt ja placerar all myndighet inom kyrkan, där han som är Herren blir till tjänare och går så långt som att ge sig själv".

"Att tillbe och tjäna: det är två attityder som inte kan separeras utan måste hela tiden vandra hand i hand", inledde påven: "tillbe Herren och tjäna våra grannar, inte behålla någonting för oss själva: detta är förhållningssättet hos dem som utövar myndighet". Sedan talade påven om lydnad och beskrev det som att "lyssna på Guds vilja" som "är en del av det större sammanhanget som berör kyrkans mysterium och som är en specifik tillämpning av hennes medlarroll", som "även omfattar mänskliga medlingar".

Sedan uppmanade han nunnorna att uppleva "fattigdom" som "övervinnandet av all själviskhet enligt evangeliets filosofi, som lär oss att anförtro oss själva till Guds försyn. Fattigdom är en signal till alla i kyrkan att det inte är vi som bygger Guds rike, det är inte mänskliga medel som får det att växa, men det är framför allt Herrens kraft, Herrens nåd, som arbetar genom vår svaghet". Fattigdom, "lär oss solidaritet, att dela och utöva välgörenhet och som också förkroppsligas av måttfullhet och glädje i de viktiga sakerna, att hålla i schack de materiella idolerna som förmörkar livets äkta mening. Fattigdom, som man lär sig bland de ödmjuka, de fattiga, de sjuka ".