Josef arbetaren

(01.05.2013) Idag, första maj, firar vi Josef arbetaren och samtidigt inleder vi en månad som traditionen viger åt jungfru Maria. I detta vårt möte tänkte jag därför stanna upp inför dessa bägge gestalter som var så viktiga i Jesu liv, i kyrkans liv och i vårt liv, med två funderingar : en om arbetet, och en om att kontemplera eller betrakta Jesus.

1. När Matteusevangeliet berättar om en av de gånger då Jesus återvänder till sin hemstad Nasaret och talar i synagogan, betonas hur överraskade alla blev av hans vishet och att de undrade: “Är det inte snickares son?” (13:55). Jesus träder i vår historia och kommer till oss genom att födas av Maria genom Guds verk, men Josef är med, är hans juridiske fader som fostrar honom och som också lär honom ett yrke. Jesus föds och lever i en familj, den heliga familjen, lär sig snickarens hantverk i verkstaden i Nasaret och delar med honom vardagens engagemang, möda, tillfredsställelse och svårigheter.

Detta för oss över till arbetets värdighet och betydelse. Första Mosebok berättar att Gud skapade mannen och kvinnan och gav dem i uppgift att uppfylla jorden och lägga den under sig, vilket inte innebär att suga ut den utan tvärtom att odla och värna den och att vårda den genom arbetet (jfr 1 Mos 1:28; 2:15). Arbetet är en del av Guds kärleksplan. Vi är kallade till att odla och värna hela skapelsen och på sätt deltar vi i skapelseverket! Arbetet är av grundläggande betydelse för en människas värdighet. Med en liknelse kan man säga att arbetet “smörjer” oss med värdighet, det fyller oss med värdighet. Det gör oss lika Gud, som har arbetat och fortsätter att arbeta och verka (jfr Joh 5:17). Det låter människan försörja sig och sin familj och bidra till landets tillväxt. Och här tänker jag på de svårigheter som i många länder drabbar arbetet och företagandet. Jag tänker dem, inte bara unga, som är arbetslösa, ofta för att samhället präglas av ett rent ekonomiskt synsätt, som söker egoistisk profit utan hänsyn till social rättvisa.

Jag riktar en maning om solidaritet till alla, och uppmanar de ansvariga i samhället att göra allt de kan för att öka sysselsättningen. Det innebär att bry sig om individens värdighet. Men framför allt vill jag säga att man inte skall ge upp hoppet. Också Josef drabbades av svåra stunder men förlorade aldrig sin förtröstan och förmådde komma över dem i vissheten att Gud inte överger oss. Jag vill vända mig särskilt till er unga. Gör er plikt i vardagen, i studier, arbete, vänskap och hjälp till andra. Er framtid beror också på hur ni lever dessa år som är så viktiga i livet. Var inte rädda för att engagera er och uppoffra er, och se inte mot framtiden med rädsla. Håll hoppet vid liv. Det finns alltid ljus vid horisonten.

Jag vill lägga till några ord om en särskilt arbetssituation som bekymrar mig. Jag tänker på vad vi kan kalla “slavarbete”, arbete som gör människan till en slav. Många människor i hela världen är offer för denna typ av slaveri, där människan tjänar arbetet, medan det i stället är arbetet som skal tjäna människorna och ge dem värdighet. Jag ber alla bröder och systrar i tron och alla män och kvinnor av god vilja att ta ställning mot människohandel, för det är det sammanhanget som det förekommer “slavarbete”.

2. Den andra funderingen är att i vardagens tysta verksamhet riktade Josef och Maria all sin uppmärksamhet mot Jesus. Med engagemang och ömhet följde och bevakade de uppväxten av Guds Son som blivit människa för oss och reflekterade över allt det som hände. Lukasevangeliet betonar två gånger Marias inställning, som också fanns hos Josef: “ Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det” (2:19,51). För att lyssna till Herren måste man lära sig att betrakta honom, att uppfatta hans ständiga närvaro i vårt liv. Man måste stanna upp och samtala med honom, göra plats åt honom genom att be. Var och en av oss, också ni unga, som är så många här idag, borde fråga sig: hur mycket plats ger jag åt Herren? Stannar jag upp och samtalar med honom? När vi var små lärde oss våra föräldrar att inleda och avsluta dagen med en bön för att vi skulle känna att Guds vänskap och kärlek är med oss. Låt oss komma ihåg Herren oftare under dagen!

Så här i maj tänkte jag också påminna om hur viktig och vacker den heliga rosenkransbönen är. Genom att be Hell dig Maria betraktar vi Jesu mysterier och reflekterar över de viktigaste stunderna i hans liv, för att han skall vara mittpunkten för våra tankar, vår uppmärksamhet och våra gärningar, så som han var det för Maria och Josef. Det vore fint att nu i maj månad be rosenkransen eller några böner till Jesus och jungfru Maria i familjen, med vänner och i församlingen. Att be tillsammans stärker familjen och vänskapen. Låt oss lära oss be mer tillsammans i familjen och som familj.

Kära bröder och systrar, låt oss be Josef och jungfru Maria att lära oss vara trogna våra vardagsplikter, att leva vår tro i vardagens gärningar och att ge mer plats åt Herren i vårt liv, att stanna upp för att betrakta hans ansikte.