(02.05.2013) ”Vi alla är ansvariga för Rana Plaza-tragedin och vi är tacksamma mot
Påve Franciskus för att ha framhållit värdet av den mänskliga värdigheten i vår historia”,
säger chefen för Caritas Bangladesh, Alo D´Rozario, som sedan den 24 april när byggnaden
rasade samman är engagerad i räddningsoperationerna och hjälpen till dödsoffrens anhöriga.
Under
Mässan som Påve Franciskus på onsdagen höll i Santa Marta kapellet i samband med
Josef arbetarens minnesdag talade han även om Bangladesh och vad som hände i Rana
Plaza-byggnaden. ”En rubrik som skakade mig mycket när tragedin skedde var, sa Påven
, ´Leva med 38 euro i månaden´ - detta var lönen till dessa personer som är döda
och detta kallas slavarbete! Och idag finns i världen detta slaveri som man utför
med den finaste gåvan som Gud har givit människan: förmågan att skapa och arbeta”.
D´Rozario säger:”Påvens ord är en stor uppmuntran och därför kommer vi att genom
nuntiaturen sända hans budskap till premiärministern och presidenten i Bangladesh.
Vårt dagliga arbete består bland annat av räddningsoperationer, utdelningen av vatten,
mat och läkemedel. Vi har idag också startat ett nytt projekt för socialt och psykologiskt
stöd till de överlevande och till dödsoffrens familjer. I minst en månad kommer psykologer
från universitetet i Dhaka och socialarbetare att ge hjälp och vård åt dem som är
i behov”.
D´Rozario säger att alla är ansvariga för denna tragedi - regeringar,
industrier, kunder, alla! ”Affärsmännen från de rikaste länderna kommer till oss för
att arbetskraften är billig, men alla glömmer hur hårt livet är för arbetarna när
de tjänar 50 dollar i månaden! Vår regering försöker att göra något, men det har uppstått
privata företag som är ohederliga och med vilka de utländska firmorna gör kontrakt.
”Jag
anser att vi alla borde fråga oss varför en tröja som tillverkas i Bangladesh kostar
20 euro, medan priset är 80 euro om den görs i Europa. Skall vi fortsätta så här,
ignorera respekten som alla har rätt till? Jag anser istället att vi skall vara medvetna
om att människorna i hela världen förtjänar samma värdighet och mänskliga rättigheter,
och det gäller inte endast dem som lever i samma land. Alla känner till denna situation,
regeringen och folket, men vi måste rådfråga vårt samvete och fråga oss vad vi kan
göra alla tillsammans. För det är vår ansvarighet att göra allt det som är möjligt
för att garantera och stödja rättigheterna och värdigheten för varje människa”.