En månad med påven Franciskus: Ömhetens styrka

(15.04.2013)Det har gått en månad sedan kardinal Jorge Mario Bergoglio valdes till påve. Redan från början av sitt pontifikat vann påve Franciskus de troendes hjärtan genom sin enkelhet, ömhet och spontanitet. Några av hans ord och gester är redan vana. Vi ser tillbaka på några stunder från påve Franciskus första månad.

En månad med påve Franciskus och det känns som om han alltid har varit med oss. Han förvånade med sin familjära enkelhet genom sitt buonasera, god kväll som han riktade till de troende strax efter påvevalet. Biskopen och folket, en kombination som Franciskus genast visade genom att böja sig inför folkets välsignelse efter sina ord: Och nu skulle jag vilja ge min välsignelse men först ber jag er om en tjänst: innan biskopen välsignar folket ber jag er att ni ska be att Herren välsignar mig: folkets bön om sin biskops välsignelse. Vi ber tyst denna bön från er till mig. (13 mars 1013, de första orden efter påvevalet)

Dagen efter valet åkte påven Franciskus tidigt på morgonen till basilikan Santa Maria Maggiore, Roms största katedral tillägnad Jungfru Maria för att ära Henne. Roms nye biskop hade med sig blommor till Jungfru Maria. En gest som visar Jorge Mario Bergoglio:s starka vördnad till Maria. Senare samma dag firade han mässa i Sixtinska Kapellet med kardinalerna, som han kallade ”kardinalsbröder”. Påve Franciskus fokuserade då sin predikan på tre ord, tre verb: vandra, bygga, bekänna. Han sa: När vi vandrar utan Korset, när vi bygger utan Korset och när vi bekänner Kristus utan Korset är vi inte Herrens lärjungar: vi är världsliga, vi är biskopar, präster, kardinaler, påvar, men inte Herrens lärjungar. (Mässa pro Ecclesia, 14 mars)

Och återigen till kardinalerna som togs emot den 15 mars på audiens bad påven om att inte falla in i pessimism och den bitterhet som djävulen erbjuder oss dagligen. Den Helige Ande ger oss, genom sin kraftfulla Ande, modet att hålla ut och även att finna nya metoder för evangelisation. Redan under pontifikatets första dagar känns det naturligt för alla att han valde påvenamnet som är knutet till den helige Franciskus av Assisi. En känsla som bekräftas då han mötte journalister från hela världen, då han sa: Glöm inte de fattiga!. Jag tänkte: de fattiga, de fattiga och tänkte då på Franciskus av Assisi. (...) det är mannen som ger oss denna anda av fred, den fattige mannen... Åh, vad jag önskar mig en fattig Kyrka för de fattiga! (Audiens för journalister den 16 mars)

Påvens första söndag såg Franciskus som en helt vanlig dag. Han är en präst, en biskop och firar alltså mässan i församlingen tillägnad den heliga Anna i Vatikanen. När han gick ut därifrån förvånade han genom att hälsa på alla troende som trängdes vid utgången. Det var påvens första möte med folkhavet och han hälsade på de troende. Detta visar på den barmhärtighet som speglar påven även genom att välja pontifikatets motto: Miserando atque eligendo, från episoden i Evangeliet kring Matteus’ kallelse: Vidit ergo Iesus publicanum et quia miserando atque eligendo vidit, ait illi Sequere me, alltså: Jesus såg en tulltjänsteman och då denne såg på honom med kärlek och valde honom sa han: Följ mig. Det är därför inte förvånande att påvens första Angelus framför ett fullproppat Petersplatsen, talade just om Guds kärlek som aldrig tröttnar på att förlåta. Hans ord: Han tröttnar aldrig på att förlåta, men vi tröttnar ibland på att be om förlåtelse. Låt oss aldrig tröttna, låt oss aldrig tröttna! Han är den kärleksfulle Fadern som alltid förlåter och som har detta barmhärtiga hjärta för oss alla. Och även vi lär oss att vara barmhärtiga mot alla. ( Angelus den 16 mars)

Den 19 mars, då den Helige Josef firades av den universella kyrkan firade påven invigningsmässan av det nya pontifikatet. Påven färdades runt i sin öppna jeep genom folkhavet och flera gånger stannade han för att hälsa på de troende, kyssa barnen. Han stannade upp vid sjuka, lidande, handikappade och välsignade dem och omfamnade dem. Den faderliga kärleksfulla omfamning som de mest av allt behöver. Vid predikan fokuserade påven på temat ta hand om den nästa och skapelsen, han sa: Låt oss aldrig glömma att den verkliga makten är att tjäna andra och att även Påven, för att utöva sitt ämbete, mer och mer bör gå in i denna tjänst som har sitt ljusa mål i Korset. (Invigningsmässan av pontifikatet den 19 mars)

Till den diplomatiska kåren ackrediterade vid den Heliga Stolen sa påven: Jag önskar att dialogen oss emellan ska bygga en bro mellan alla folk, så att alla kan finna en broder i den andra och inte en fiende eller en konkurrent. En broder att ta emot och omfamna. (Audiensen för den diplomatiska kåren den 22 mars)

Händelsen dagen därefter kommer att hamna i historieböckerna: Påve Franciskus mötte Benedictus XVI i Castel Gandolfo. För första gången omfamnar en Påve en Påve Emeritus. Det var en broderlig omfamning sa Franciskus i ett ögonblick av stor sinnesrörelse.

På Palmsöndagen den 24 mars firades mässan på Petersplatsen under en varm sol med mer än tvåhundratusen samlade troende, varav många var ungdomar. Och det var just till ungdomarna som påven vände sig då han sa: Och var snälla att inte låta någon ta ifrån er hoppet! Låt ingen ta ifrån er hoppet! Det som Jesus ger oss. (Palmsöndagen den 24 mars)

På Skärtorsdagen upprepade han denna uppmaning till ungdomarna i ungdomsfängelset i Rom Casal del Marmo. Franciskus tvättade tolv av flickorna och pojkarnas fötter. Han gav en Jesu smekning och Guds barmhärtighet som aldrig tröttnar på att förlåta. Strax före mässan i fängelset hölls Krismamässan där påven bjöd alla stiftets präster att gå ut i förorterna och möta folket där, som lider mest. Han sa: Detta ber jag er om: ni är herdar som luktar får, herdar mitt i era flockar och människofiskare.(Krismamässan den 28 mars)

Och en herde, ja, alla kristna, påminner han oss om vid sin första Via Crucis vid Colosseum, måste veta att Jesu kors är Ordet som är Guds svar på det onda i världen. Där föds den kristnes hopp, utropade påven på Påskdagen, från Jesu kärlek som har erövrat döden. Kristus är uppstånden, meddelade han leende. Och i Påskbudskapet uppmuntrade han alla, i Rom och i världen, att omvandlas av Jesus. Han sa: Låt oss förnya Guds nåd, låt oss älskas av Jesus, låt kraften i hans kärlek också förändra våra liv; och vi blir denna nåds verktyg, medel genom vilka Gud kan vattna marken, skydda skapelsen och låta rättvisa och fred blomstra. (Urbi et Orbi den 31 mars)

Innan välsignelsen vid Urbi et Orbi åkte påven runt flera varv på Petersplatsen med sin öppna jeep för att hälsa på så många troende som möjligt. Påven kysste och välsignade många barn. Gripande var även den långa kramen som han gav en handikappad pojke. En bild som redan står som symbol för pontifikatet. Bland det som också slår oss under dessa veckors pontifikat är påvens val att bo kvar i Gästhemmet Santa Marta. Varje morgon firar påven mässan i hemmets kapell. Predikningarna sänds ut så att hela världen kan höra påvens kommentarer till varje dags läsningar.

Ekumenik, engagemang för fattiga, entusiasm för den Nya Evangelisationen, hör till de frågor som den nye påven har satt i centrum av sitt ministerium redan under den första månaden. Vid den allmänna audiensen den 3 april hyllade också påven evangeliets kvinnor då han sa: Och detta är vackert och det är kvinnornas, mödrarnas och mormödrarnas uppdrag; att ge vittnesbörd till sina barn och barnbarn, att Jesus lever, är levande och har uppstått. Mammor och kvinnor: framåt med denna vittnesbörd! (Allmänna audiensen den 3 april)

Framåt med denna vittnesbörd, en uppmaning, som med nya ord men med samma anda Franciskus upprepade söndagen den 7 april vid Regina Coeli på Petersplatsen och som påminner om den salige Johannes Paulus II. Att uppmana de troende att inte vara rädda för att förkunna Jesus även ute bland folk. Biskopen och folket. Denna kombination som han presenterade för folket på kvällen den 13 mars återkommer och ekar i påvens ord när han hälsar på romarna vid den påvliga katedralen tillägnad den Helige Johannes, San Giovanni in Laterano: Och vi vandrar alla tillsammans, folket och biskopen, alla tillsammans, alltid framåt med glädje om Jesu uppståndelse: Han är alltid vid vår sida. (Mässan i San Giovanni in Laterano den 7 april)