Ödmjukhet och helande: Kardinal Bergoglio:s böcker

(27.03.2013)Ödmjukhet, vägen till Gud och Hela efter korruption är titlarna på de två första böckerna av Jorge Mario Bergoglio som har översatts till italienska. Det italienska missionärsförlaget (EMI) presenterade böckerna och Vatikanradion var där. I Bergoglios texter känner man Sant’Ignatius av Loyola:s spiritualitet och fader Antonio Spadaro, redaktör för tidskriften Civiltà Cattolica, ser detta även i sättet påve Franciskus skriver på genom att de alltid centreras på tre nyckelord. Han sa:

Denna talrytm är typiskt ignatisk och jesuitisk. De andliga övningarna har alltid predikats i tre punkter och påve Franciskus talade redan som kardinal ofta efter tre nyckelord för att få fram det grundläggande budskapet i en talrytm. Fader Spadaro berättar om påvens stränghet, om än i metaforer, då han skriver till exempel om korruption. I texten Hela efter korruption understryker han att korruption inte skulle finnas om hjärtan inte var korrupta och man läser vidare, synden förlåter man men korruptionen kan inte förlåtas för att det är en andlig trötthet.Den korrupta, fortsätter den då blivande påven, ser sig som självtillräcklig och tröttnar på att be om förlåtelse. Dessa ord har starkt gripit don Luigi Ciotti, chef för organisationen Libera som arbetar mot maffian och korruptionen i Italien, han sa:

Jag slås av att Evangeliet är så radikalt, för Evangeliet rekommenderar att tala öppet och klart som är motsatsen till skenhelighet. Och i denna text talar påve Franciskus mycket klart. Det som jag tycker är mycket viktigt är att han säger att man inte får blanda ihop synden med korruptionen och framför allt när han skriver att korruptionen snarare måste helas och behandlas än förlåtas. Så det blir ett personligt ansvar för oss alla. Det som är viktigt för mig är den sociala synden. Jag tror att man även inom Kyrkan måste ha en reningsprocess mot all form av makt, man talar ju även om korruption mellan präster, och här behövs mod för att aldrig bromsa upp och välja det ”minst onda” av alternativ. Det krävs mer mod att bygga upp något bra, för det gemensamma bästa.

Den som anger sig själv lämnar utrymme åt Guds barmhärtighet, skriver påven i den andra texten som nu publiceras på italienska, Ödmjukhet, vägen till Gud. Han skriver vidare: Den som kan anklaga sig själv är en person som alltid vet hur man ”närmar sig” andra , som den barmhärtige samariten och detta närmande till Kristus blir ett närmande till medmänniskor. Professor Lucetta Scaraffia, redaktör på Osservatore Romano, sa att kring detta tema möts påve Franciskus och påve Benedictus. Att påvarna på många sätt är olika men att de i själva verket kompletterar varandra. Förlagschefen Lorenzo Fazzini sa också: Vi ser påven som en ”missionärspåve”, en global påve, en påve som lever ödmjukt och lär oss denna ödmjukhet. Som missionärsförlag har vi alltid hållit öppna horisonter för Kyrkan och kyrkor och folk och att nu ha en sydamerikansk påve är för oss en stor ära och ett mycket stort ansvar.