Fader Lombardi ledare: Konklaven

(11.03.2013) Kardinalerna, med en överväldigande majoritet, har fastställt datumet för konklaven till denna tisdag. De känner att de är redo att ta det avgörande steget mot valet av en ny påve. Deras gemensamma reflektioner under generalkongregationerna, utbytet av information, dialogen i syfte att utveckla en ansvarsfull och personlig avgörelse på den som skulle vara mest lämpad för denna stora uppgift, har äntligen mognat. Från och med tisdagen kommer denna avgörelse att bli ännu mer utmanande, eftersom omröstningens "granskningar" kommer i viss mening att belysa det samförstånd som kan uppnås rörande bestämda individer. Och detta kommer att fortsätta tills man har valt den rätta.

Det är slående när man betraktar det nästan övermänskliga ansvaret som kommer att läggas på en människas axlar! Det är ett ansvar som inte endast består i att styra en komplex institution, men mycket mer, det handlar om att ledsaga den religiösa, andliga och moraliska vandringen för en enorm gemenskap av troende spridda över olika kontinenter, en gemenskap som övervakas noggrant - ofta med positiva förväntningar, men ibland också med en negativ attityd - av så många av våra samtida som söker efter innebörden av deras existens. Evangeliet måste predikas i alla tider, till allas frälsning, till jordens ändar!

Konklaven är alltså en händelse som endast kan förstås, och upplevas fridfullt och fredligt, genom tron. De två ledande personerna från de tidigare konklaverna har gett oss ett intensivt och oförglömligt vittnesbörd. Påven Johannes Paulus II reflekterade över Michelangelos "Yttersta dom" i sin dikt "Romersk Triptyk": "Allt är naket och öppet inför Guds ögon. . . "händelsernas tydlighet, samvetets klarhet.” "Ni som ser allt – peka ut honom” "Han kommer att peka ut honom." Och den framtida påven Ratzinger kommenterade: "nycklarnas arv överlämnades till Petrus… att placera dessa nycklar i rätta händer: detta är det enorma ansvaret under dessa dagar".

Genom sin extraordinära avgång, har påven ledsagat kardinalerna till att ännu en gång korsa tröskeln till Sixtinska kapellet, för att välja den som kommer att ansvara för nycklarna. Nu, i tystnad, men med djup inlevelse, är han med oss ​​alla i bön: "Guds Ande, som ser allt – peka ut honom."