Msgr. Giordano: Benedictus XVI visar Europa vägen ut ur krisen, genom att återfå sin identitet

(14.02.2013)Nyheten om påvens avgång gav särskild resonans inom EU-institutionerna. Vatikanradion intervjuade Msgr. Aldo Giordano, den Heliga stolens ständiga observatör vid Europarådet.

Joseph Ratzinger valde namnet Benedictus när han valdes till Petri efterträdare. Det är en tydlig hänvisning till Europas skyddshelgon och en tydlig hänvisning till patriarken av det västerländska klosterväsendet. På så vis har han sagt allt om sitt intresse för Kyrkans spridning på vår kontinent och för våra kristna rötter som är väsentliga för nuet och framtiden för vår jord. Jag tror framför allt att påven följer den europeiska människans sökande: ett mycket svårt och ängsligt sökande. Man kan säga att Europa har ett ängsligt hjärta och att påven känner den europeiska människans frågor och vill vägleda till ett personligt möte med Jesus.

Europa befinner sig i kris, en ekonomisk kris, en kris vad gäller värden och en kris om hur politik hanteras. Vi undrade hur Msgr. Aldo Giordano ser på detta.

Kanske kunde påven långt innan alla andra, visa på kärnan i Europas kris. Vi vet att vi står inför en kris som handlar om tankeproblem och kulturella problem. Påven har fokuserat på den europeiska identiteten. Denna identitet, som enligt Benedictus XVI, ligger i mötet i Europas historia: mellan vetenskapen, filosofin, juridiken och kristendomens innehåll. Genom att den nya världen gradvis har separerat de två riskerar Europa att välja en abstrakt identitet och bortse från kristendomen och detta skulle vara risken och faran.

Europarådet ligger i Strasbourg, där även Europaparlamentet ligger och därmed även andra EU-institutioner. Vi frågade om Msgr. Giordano ville berätta något om reaktionerna i Strasbourg på påvens avgång.

De ord som jag har hört från de europeiska institutionerna är "mod", "ansvar", "generositet", ”ödmjukhet" och i synnerhet "frihet". Reaktionerna var känslosamma med smärta och beundran med nästan enhällig förståelse för detta val. Många verkade även ge uttryck för tacksamhet. Och det verkade som några på ett djupare plan frågade sig om detta beslut som påven har tagit inte kräver fler samvetsöverläggningar inom såväl kyrkan som i europeiska länder. Och att detta är ett historisk val där vi står inför frågan "vart är vi på väg?". Jag tycker mycket om att påven insisterar på det faktum att vi är "föregångare" och att andra har varit våra föregångare och att vi kommer från en tradition, från en historia. I denna stora historiska våg som vi lever i, har vi då element att fråga oss vad Europa kan ge till framtiden genom att återuppta en trohet gentemot den rikedom Europa har utvecklat i århundraden.