Kardinal Jozef Glemp avliden – han bidrog till Polens frigörelse

(28.01.2013) Katolska kyrkans förre överhuvud i Polen, kardinal Jozef Glemp, dog natten till torsdag, den 24 januari, på ett sjukhus i Warszawa, i en ålder av 83 år. Han begravdes i Sankt Johannes ärkekatedral den 29 januari. Han blev internationellt känd särskilt på grund av sin roll under krigslagarnas tid i Polen på 80-talet:

13 december 1981: General Jaruzelski meddelar i polsk radio och TV att krigslagarna [krigsrätt] nu gällde i Polen. Detta innebar en utmaning för oppositionen mot den kommunistiska regimen, den fria fackföreningsrörelsen ”Solidarnosc”, och även för den katolska kyrkan i Polen. Kyrkan leddes då sedan fem månader tillbaka av Warszawas ärkebiskop Jozef Glemp. ”Krigslagarnas tid var mycket turbulent”, sade Glemp en gång när han blickade tillbaka på år 1981. ”Polackerna ställdes inför ett val: att svara med våld eller att uthärda allt detta. Jag hade som ung biskop intrycket att kommunismen förr eller senare skulle falla ihop, eftersom den helt hade förlorat sin inre dynamik. Därför ansåg jag att det nu först och främst gällde att härda ut.”

Glemp publicerade ett upprop till nationen: människorna skulle förhålla sig lugna och inte gripa till vapen. Det var en appell som byggde på precis samma uppfattning som fanns också hos den polskfödde dåvarande påven Johannes Paulus II. ”Denna appell gjorde att många människor i Polen blev uppbragda mot mig – de sade: vår kyrkliga ledare är rädd, han har inte kuraget att stå emot kommunisterna! Men själv tänkte jag däremot: vi behöver senare var och en, när allt detta har gått över, för att bygga upp Polen på nytt. Så snart vi har lagt allt detta bakom oss. Och jag tror, att detta även var Guds vilja. För övrigt tror jag, att också kommunisterna i grunden tänkte på samma sätt och inte ville låta gå det så långt som till en våldsam uppgörelse. De var ju själva också rädda.”

”Glemp befann sig omedelbart i en mycket knivig situation”, förklarar i en kommentar i dag ärkebiskop Jozef Michalik, som nu är ordförande för den polska biskopskonferensen. ”Men han var en samtalets och de stora gåvornas man – han visade i denna situation en väg framåt till en positiv lösning.”

Glemps försonliga hållning i denna avgörande situation visade sig bära goda frukter: Polen fann vägen ut ur krigsrätten, fram till Runda bordet-samtalen [februari–april 1989] där alla samhällsgrupper kunde delta, och sedan fram till fria demokratiska val [4 juni 1989] – en vändning som ägde rum redan innan Berlinmuren föll. Men Polens kyrka hade och har fortfarande ändå överraskande svårt att finna sin väg i dagens fria, öppna samhälle. Även detta fick Glemp uppleva. ”En sådan vändpunkt är naturligtvis inte slutgiltig; väldigt mycket arbete kvarstår att göra. Det tar tid att förändra jordens ansikte. Vi behöver fortfarande hjälp från Den Helige Ande.”

Glemp var den sista av tre stora samtida kyrkoledare som ledsagade Polens väg från diktatur till demokrati. De två andra var påven Johannes Paulus II och Glemps föregångare, kardinal Stefan Wyszynski. Glemp: ”Efter valet av Johannes Paulus II till påve började människorna 1978 tro på en möjlig vändning. Och 20 år efter att han för första gången i Warszawa hade talat om en vändning – mitt under kommunismens era – återvände påven till samma plats och sade: härifrån ropade jag då efter en vändning, och nu finns den här! – Det var naturligtvis en hård tid och blev en lång process. Jag har självklart lärt mig mycket av min föregångare, kardinalen Wyszynski, och har fortsatt på den av honom anvisade vägen.”

I augusti grundades med Lech Walesa i Gdansk den fria fackföreningsrörelsen ”Solidarnosc” som fick stöd både från Vatikanen och Washington. Glemp: ”Då var vi alla entusiastiska och trodde att vändningen låg omedelbart framför oss, men vi såg också tydligt faran för något slags vulkanutbrott. Den största rädslan handlade om möjligheten att Röda armén skulle invadera Polen, men jag frågar mig ännu idag, om detta över huvud taget hade behövts, för att undertrycka friheten i Polen. Ekonomiskt var vi ju faktiskt redan helt beroende av Sovjetunionen, därför behövdes det kanske inte ens militären.”

I mitten av 1981 dog kardinal Wyszynski. Han hade dittills inspirerat många av regimens motståndare. En attentatsman hade skjutit mot påven i Rom som skadades svårt, många polska katoliker kände sig övergivna och desorienterade i den svåra stunden. Glemp: ”När jag blev biskop i Warszawa och samtidigt kyrkans överhuvud i Polen, fanns det fortfarande en stabil samtalskontakt med regeringen, men tystnaden liknade tystnaden före en storm. Och denna storm bröt loss den 13 december 1981, med att regeringen införde krigsrätt i landet. För mig innebar krigsrätten en stor smärta, ett hårt slag. Men jag var hela tiden övertygad om att detta inte kunde vara särskilt länge. Det kan bara inte vara så att en så stor nation med sin kultur och sin tro tvingas att underkasta sig krigsrätt under en lång tid!”

Jozef Glemp föddes 1919 i ärkestiftet Gniezno (Gnesen). Hans far var gruvarbetare. Under nazisttiden fick han utföra tvångsarbete. 1956 blev han präst. Från 1967 var han en av kardinal Stefan Wyszynskis närmaste medarbetare, vars efterträdare han blev 1981. 1983 utnämndas han av sin landsman Johannes Paulus II till kardinal. Glemp ledde den polska biskopskonferensen under 20 år.

Vatikanradion (tyska sektionen) 2013-01-25

Översatt av Signum