Kardinal Sarah: "En värld som behöver fred måste bekämpa fattigdomen"

(17.12.2012)"Why poverty?", "Varför fattigdom?" är temat för kampanjen som är ett globalt mediainitiativ för att öka medvetenheten om fattigdomen i världen. Det är paraplyorganisationen European Broadcasting Union (EBU), som företräder radio- och TV-företag i och utanför Europa som lanserade initiativet före jul, för att öka medvetenheten om miljarder bortglömda personer i världen.

Vi har ställt frågor om detta till kardinal Robert Sarah ordföranden i det Påvliga rådet "Cor Unum", som genom Caritas internationalis distribuerar stöd till de fattigaste på jorden och till de som drabbats av naturkatastrofer. På frågan ”Varför fattigdom?” svarade kardinal Sarah:

”Det är svårt att svara på den frågan, eftersom fattigdomen har alltid varit en mänsklig realitet. Jag tror också att fattigdom är en realitet som orsakas av människan. Om vi skapar livsvillkor såsom krig så skapar vi fattigdom. Om vi ​​skapar ekonomiska organisationer som endast gynnar de rika så skapar vi fattigdom. Fattigdom är alltså en mänsklig realitet som alltid kommer att finnas, men det har inte bara en negativ aspekt. Det förefaller mig att fattigdom också kan vara en positiv verklighet eftersom det är ett sätt att leva opåverkad och i enkelhet utan att belamra våra liv med så många onödiga saker. Min erfarenhet är att man i många fattiga länder har en gladare stämning, en större livstro och mer glädje än de folk som har allt.”

”Jag tycker att vi måste bekämpa fattigdomen och hjälpa de som inte har någonting, inget hem, ingen mat och de som är sjuka. De måste få det som krävs för att leva ett värdigt liv, såsom människan är skapad till Guds avbild. Men vi måste också främja denna verklighet som också är bra för människan: redan i det Gamla Testamentet talar man om de fattiga som Guds vänner och Jesus själv sa: ’Saliga är de fattiga’ ... I Lukasevangeliet (4:18)står det: ’ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga’, och Paulus säger (i Andra Korithierbrevet 8:9) att Kristus ’blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.’ Gaudium et Spes ( en av det Andra Vatikankonciliets texter som vänder sig till såväl kristna som till alla av god vilja. Reds anm. ) säger att ’fattigdomens anda är Kristi kyrkas ära och sanna vittnesbörd.’ ”

”Och sedan; vi ordensfolk ger ett fattigdomslöfte ... Så att utrota fattigdomen ur religiöst och mänskligt perspektiv är inget att uppmuntra. Fattigdom är även en positiv realitet. Men det är viktigt att skilja mellan nöd och fattigdom. Varför fattigdom? Jag tror att fattigdom är något bra för människan. Varför fattigdom? För att vi skapar fattigdom genom att neka människor arbete och därmed tjäna ett minimum. Jag har alltid sagt att dessa paroller som ’Vi måste ta bort fattigdomen, utrota fattigdomen’ är en förolämpning mot de fattiga, eftersom Jesus sa att 'de fattiga har ni alltid hos er'. Men vi måste arbeta för att se till att det inte finns någon nöd.”

Vi frågade vidare kardinal Sarah om vad Kyrkan säger om fattigdom och nöd? ”Enligt min erfarenhet har missionärerna alltid kämpat för att ge människan värdighet genom att ge mat och sjukvård, skapa skolor och kliniker och hjälpa människor att producera varor bättre ... De har kämpat mot fattigdomen genom att förbättra livs- och arbetsvillkoren bland folk. Och detta gör Kyrkan överallt genom att skapa skolor och sjukstugor och främja jordbruk, utbilda och instruera. I själva verket är det att inte ha någon skola ... en slags fattigdom. Utbildning betyder att lära sig att reflektera och att se saker på ett sätt som gör att människan utvecklas till ett helt välbefinnande - inte bara materiellt utan också andligt.”

Som ordförande för Cor Unum har kardinal Sarah lett påvens hjälp till offren för jordbävningen i Haiti och de drabbade av jordbävningen och tsunamin i Japan och har nyligen besökt flyktingar i Libanon och Syrien. Vad bär då kardinalen med sig från möten med dessa folk? Han svarade: ”Det som har berört mig mycket är att se vad folk förväntar sig, och då talar vi inte bara om materiell hjälp. När jag senast var i Libanon, var det en dam som inte tittade på min hudfärg eller överhuvudtaget lade någon vikt vid mitt afrikanska ursprung. Hon såg bara en Gudsman och sa: ’Ta min son som är fyra månader, ta honom och rädda honom" Denna helt beslöjade kvinna, som kom och bad om hjälp och grät för att hon var så tagen av att behandlas med respekt och tillgivenhet ... Även när jag hade varit i Japan, fick jag två månader efter min återkomst till Rom ett brev från en buddistisk dam som skrev: ’När det var tsunami, med så många mänskliga och materiella förluster, ville jag ta mitt liv. Men efter att ha lyssnat på er och sett er kasta blommor i vattnet för de själar som togs bort av havet och efter att ha hört er be för de lidande familjerna, beslutade jag att inte ta mitt liv.’ Det som slår mig är att arbetet med Cor Unum inte endast ger materiell hjälp utan även ger andlig tröst. Och för mig är detta, att hjälpa en kvinna att återfå sin värdighet och att behandla henne som en person som är älskad av Gud och se till att hon ser detta, mer än att skänka miljoner ... Att se fattigdom, nöd och svåra levnadsvillkor hjälper mig också att be bättre för världen, som behöver fred. Det är vi som skapar dessa eländiga situationerna genom krig, genom försäljning av vapen för att förstöra folk, med den globala ekonomiska strukturen som inte alltid främjar tillväxten i fattiga länder. Så vi utför detta arbete samtidigt som vi ber att världen kan ta emot Herrens stora visdom, så att världen så småningom kan bli bättre. Jag tror att den som ger oss en bättre värld är Jesus Kristus som vi väntar på ska födas, inte i Betlehem, men i våra hjärtan, i våra familjer, i våra politiska och ekonomiska institutioner. Det är han som kan förändra allt ...”