Påven: kärleken är den primära drivkraften i en social evangelisation

(03.12.2012) Även om stora framsteg i försvaret av de mänskliga rättigheterna har skett i vår tid tenderar människan att nedvärderas i dagens kultur som präglas av en utilitaristisk individualism och en teknokratisk ekonomisk politik. Det är vad Benedictus XVI sa i sina kommentarer i Vatikanen idag till medlemmar av det påvliga rådet för rättvisa och fred som har inlett sitt plenisammanträde.

Även om mänskligheten är en del av ett "oändligt nätverk av relationer och kommunikationer" sa påven, verkar dagens människa paradoxalt nog "ofta vara en isolerad varelse" eftersom hans relation med Gud, som är grunden till alla andra relationer, betraktas med likgiltighet.

Dagens människa, fortsatte påven, ses främst i "biologiska termer" eller som "mänskligt kapital" eller som en "resurs" i samhällets övergripande produktiva och ekonomiska funktioner.

Nya ideologier som "hedonistiska och själviska sexuella och reproduktiva rättigheter" eller otyglad finansiell kapitalism som missbrukar politisk makt och tar bort strukturer från den "verkliga ekonomin" leder till att man ser på den anställde och hennes arbete som "mindre varor" – man underminerar därmed den naturliga grunden för samhället, i synnerhet familjen, sa påven.

"I verklighet" påpekade Benedictus XVI "äger människan en verklig överlägsenhet", som förser henne med ansvar både för sig själv och för skapelsen. För kristendomen, är arbete fundamentalt bra för människan, bra för hans "personliga utveckling, socialisation, familjebildning och med hänsyn till det allmännas bästa och fred."

Påven underströk att en "ny social evangelisation" kan leda till en "ny humanism och ett förnyat kulturellt engagemang". Solidaritet, barmhärtighet och kärlek är de bästa svaren på individualism, materialism och teknokrati.

Hemligheten med ett "mänskligt och fredligt socialt liv" samt en "politisk förnyelse" i nationella och internationella institutioner, sa påven, bör baseras på Herrens befallning att älska varandra så som han har älskat oss.

Påven citerade Johannes XXIII: s encyklika Pacem in Terris som framlägger kärleken som den primära drivkraften bakom skapandet av ett "världssamfund" och auktoritet, och sa att kyrkans uppgift är att erbjuda "principer för reflektion, kriterier för en rätt bedömning och en praktisk orientering" som garanterar antropologiska och etiska ramar för det gemensamma bästa.

Denna reflektion, sa påven, bör inte föreslå inrättandet av en supermakt som dominerar människor och som drar nytta av de svagaste, och som koncentrerar makten i händerna hos ett fåtal. Snarare måste denna auktoritet förstås som en moralisk kraft grundad på förnuftet och begränsad i sina åtgärder och rättigheter.

Påven tackade det Påvliga rådet för rättvisa och fred för sitt engagemang i studiet av hans encyklika Caritas in Veritate, och bad dem att reflektera vidare om en reform av det internationella finansiella och monetära systemet under plenisammanträdet.