Angelus: I helgonen möts himmel och jord

(01.11.2012) Idag firas Allhelgonadagen i kyrkan och i Rom och tiotusentals romare tog sig till Petersplatsen klockan 12 för påvens Angelus. Polisen hade stängt av hela området runt omkring Peterskyrkan och hela den långa boulevarden som leder upp till Berninis pelargång och frigjorde därmed Via della Conciliazione från dess oupphörliga trafik och skapade en fredlig oas för stadens fotgängare. Pilgrimer och turister tittade upp mot påven i sitt arbetsrumfönster i det apostoliska palatset. Han talade om den liturgiska högtiden och hur den drar vår jordiska blick upp mot himlen. Han talade om helgonen, både de som vi känner till och de som endast Gud känner till. Han sa att i helgonen möts himmel och jord eftersom de formas av Kristi ande redan här på jorden och som man möter i kyrkans mystiska kropp:

Nedan en översättning av påvens Angelusreflektioner:

"Kära bröder och systrar!

Idag har vi glädjen att träffas på Allhelgona. Denna festdag hjälper oss att reflektera över mänsklighetens dubbla horisont, som vi symboliskt uttrycker med orden "jord" och "himmel": jorden är historiens vandring, himmel är evigheten, livets fullkomlighet i Gud, så denna högtidsdag hjälper oss att tänka på kyrkan i sin dubbla dimension: Kyrkan som vandrar genom tiden och kyrkan som firar den oändliga festdagen, det himmelska Jerusalem. Dessa två dimensioner förenas i verkligheten av de "heligas gemenskap": en verklighet som börjar här på jorden och som når sin fullbordan i himlen.

På jorden, är kyrkan i början av detta mysterium av de heligas gemenskap som förenar mänskligheten, ett mysterium helt centrerat på Jesus Kristus: det är han som introducerade denna nya dynamik för mänskligheten, en vandring som leder mot Gud och samtidigt mot enhet, mot fred i dess djupaste mening. Jesus Kristus – står det i Johannesevangeliet (11:52) - dog "för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett" och detta arbete fortsätter i kyrkan som är oskiljbaraktigt "en", "helig" och "katolsk". Att vara kristen, att vara en del av kyrkan, innebär att vara öppen för denna gemenskap, som ett frö som utvecklar sig i marken, döende och som gror uppåt, mot himlen.

De heliga - de som kyrkan förkunnar, men också alla de helgon som är kända endast av Gud och som vi också firar idag - har levt denna dynamik mycket intensivt. I varje en av dem, på ett mycket personligt sätt, var Kristus närvarande, tack vare sin Ande som verkar genom Ordet och sakramenten. I själva verket, att vara förenad med Kristus, i kyrkan, förnekar dem inte "personlighet, men öppnar den, omvandlar den med kärlekens kraft, och skänker den, redan här på jorden, en evig dimension.

I huvudsak innebär det att formas efter Guds Son (jfr Rom 8:29), som uppfyller Guds plan som skapade människan i sin avbild och likhet. Men denna förening i Kristus öppnar oss också - som vi har sagt - till en gemenskap med alla andra medlemmar av hans mystiska kropp, som är kyrkan, en gemenskap som är perfekt i "himlen", där det inte finns någon isolering, ingen konkurrens eller separation . På dagens festdag, ser vi fram emot skönheten av detta liv, fullt öppen inför Guds kärleks blick och inför vår nästa, där vi är säkra på att nå Gud och varandra i Gud. Med detta hopp fylld av tro hedrar vi alla de heliga och vi förbereder oss inför morgondagen då vi hedrar de bortgångnas minne. I de heliga ser vi kärlekens seger över själviskhet och död: vi ser att följa Kristus leder till liv, det eviga livet, och ger mening åt detta liv och varje ögonblick, eftersom det är fylld med kärlek och hopp. Endast tron på ett evigt liv gör att vi verkligen kan älska historia och nutiden, men utan bindning, som den fria pilgrimen, som älskar jorden eftersom hans hjärta är i himlen.

Må Jungfru Maria se till att vi får nåden att tro på ett evigt liv och känna oss i en sann gemenskap med våra avlidna kära".