På söndag helgonförklaras det första indianska helgonet Kateri Tekakwitha, "Mohikanernas
lilja"
(19.10.2012)Kyrkan ser fram emot kanoniseringen av sju nya helgon. På söndag kommer
påven att kanonisera dem under mässan på Petersplatsen. Av de blivande helgonen är
fyra ordensfolk och tre lekmän. En av lekmännen är den heliga Kateri Tekakwitha som
dog endast 24 år gammal 1680. Hennes spännande historia gör henne till det första
indianska helgonet. Hon var tvungen att fly från sin by på grund av sin katolska tro
och för att inte gå med på ett arrangerat äktenskap. Hon flydde till en indianby i
Kanada där hon kunde leva ge sitt liv till Jesus. Hon var känd som ”Mohikanernas lilja”
och påven Johannes Paulus II valde henne som ikon för Världsungdomsdagen i Toronto
2002.
Vatikanradion har talat med postulatorn för kanoniseringen, fader Paolo
Molinari.
Hon är den första som förs fram som ett exempel på en ung kristen
indiansk kvinna, som har levt i indianbyar. Att Kyrkan helgonförklarar henne är ett
erkännande för Nordamerikanska kanadensiska indianernas stammar och deras kulturella
rikedomar. De har fått lida mycket genom århundraden på grund av kolonisationen och
för att de har fråntagits land- och skogsområden.
Vatikanradion frågar fader
Paolo Molinari om den heliga Tekakwithas liv är aktuellt även idag. Han svarar: ”Ja,
mycket aktuellt! Johannes Paulus II presenterade henne, under Världsungdomsdagen i
Toronto som en modell för alla världens ungdomar. Hon var en ung kvinna som av kristna
skäl vägrade att bli bortgift. Hon hade en stor längtan efter ett kristet liv och
efter att viga sitt liv till vår Herre såg hon Jesus som sin brudgum. När man tänker
på vad dagens ungdomar utsätts för, som är en kultur där kristendom inte alltid är
närvarande och där renhet eller att viga sitt liv till Kristus ses som något vagt,
blir Kateri Tekakwitha som förföljdes och misshandlades en förebild.” I och med kanoniseringen
av en Nordamerikansk indianska belyser kyrkan en helig person och allt vad hon stod
för - traditioner och förmågan att leva i hjärtliga relationer som de gör i stammar.
Finns
det då någon episod i Kateris liv som anses symbolisk? Fader Paolo Molinari svarar:
”Genom sitt möte med några jesuitmissionärer, som var bland de första missionärerna
i Nordamerika, döptes Kateri. Efter dopet slogs hon av dessa människors godhet och
deras livsstil där de intresserade sig för de behövande. Hon kände sig mer och mer
angelägen om att nära de frön hennes kristna mamma hade sått i hennes barndom genom
att tala om Jesus och hans liv. Hon fick insikt, Eukaristins mysterium. När sedan
vintern kom gick de indianska kvinnorna på jakt. Kateri hade gjort ett kors av två
trädgrenar och inför det bad hon till den korsfäste Jesus. Hon hade en äkta kärlek
för Jesus Kristus. Detta kan kanske sammanfatta hennes andliga egenskaper, Jesus i
eukaristin och Jesu korsfästelse."