På söndag kanoniseras Giovanni Battista Piamarta. Ett stort hjärta till de ungas tjänst
(17.10.2012) ”Ett liv i ungdomars tjänst”, det är en av många definitioner som bäst
beskriver fader Giovanni Battista Piamarta från Brescia. Nästa söndag, på Petersplatsen,
kommer han att kanoniseras av påven. Under 1900-talet grundade han flera kongregationer
och startade kristna yrkesskolor som tusentals barn sedan har gått i.
Vatikanradion
talade med postulatorn, han som företräder kanoniseringen, fader Igor Fabiano Manzillo.
Han berättar att ”fader Piamarta gav hela sitt heliga liv till att arbeta med fattiga
ungdomar, och hans största önskan var att ge dessa ungdomar en familj och utbildning
och arbete. Ungdomarna han tog hand om var fattiga, övergivna och föräldralösa och
de levde på gatorna och skulle troligtvis ha gått in i kriminalitet. Tanken var att
ta till sig dessa ungdomar och göra dem till huvudpersoner i sina egna liv genom att
ge dem en framtid.
Vi frågade fader Manzillo vad kan vi lära av detta helgon?
Han berättar att ”Fader Piamarta sa: "Om du ger stadens värsting förtroende och hopp,
kan du utföra mirakel." Vi måste alltså ge våra ungdomar förtroende i deras förmåga,
eftersom våra förmågor är gåvor från Gud. Tilliten till försynen ledsagar oss i livet.
Fader Piamarta liknade sig vid en liten bläckklump i slutet av kärleksapostlarnas
gyllene bok.” Alltså”, säger fader Manzillo, ”den här heliga ”klumpen” blir till det
som har varit Fader Piamarta. Även när vi och våra ungdomar känner oss klumpiga när
vi har problem med något så har vi i alla fall möjligheten att vara klumpiga men goda.”
Vi
får veta att skolorna ännu finns kvar i Bresciaområdet i norra Italien och har i yrkesskolan
700 elever där circa 20 % är invandrare och 300 elever i högstadiet. Fader Piamartas
skolor finns även i Brasilien, Chile, Angola och Moçambique. Fader Manzillo förklarar:
”Om fyratusen ungdomar från de fattigaste kvarteren i Luanda kan gå och lära sig att
räta ut böjda spikar har man redan så gett dem ett arbete. Detta är ett exempel på
hur fader Piamartas skolor kan hjälpa ungdomarna att växa.”
Vi frågade om postulator
Manzillo har någon särskild händelse att berätta om fader Piamartas djup och karisma.
Han svarar att ”fader Piamartas karisma var just engagemanget för ungdomarna. Det
finns ingen särskild händelse i sig utan det att han mellan klockan fyra och halv
åtta varje morgon bad i kyrkan som säkert var både mörk och kall. Men detta gav honom
styrkan att leva bland ungdomarna och undervisa dem och söka medel från fonder för
att hjälpa dem. Inför sin biskop som sa att skolan måste stängas för att den gått
i konkurs sa fader Piamarta: ”Excellens, jag ska dö här bland mina ungdomar. Om vi
måste dö, så dör jag med dem.””