Den heliga Hildegard av Bingen proklamerades Kyrkolärare

(08.10.2012) Under söndagens mässa fick den katolska kyrkan två nya Kyrkolärare och en av dem den heliga Hildegard av Bingen. Påven Benedictus XI berättade om henne: ”Den heliga Hildegard av Bingen levde under 1100-talet och bidrog väsentligt till tillväxten av Kyrkan under sin tid. Herren försåg henne med en profetisk anda och en brinnande förmåga att urskilja tidens tecken. Framför allt hade hon en stor och lojal kärlek till Kristus och till kyrkan.

Under söndagseftermiddagen höll kardinal Lehmann ett tal om den heliga Hildegard av Bingen med titeln ”Ett karismatiskt, djupsinnigt och obekvämt helgon”. Kardinalen talade om fakumet att det i nästan 2000 år endast har varit manliga Kyrkolärare. Det skedde en oväntad vändning efter det Andra Vatikankonciliet för sedan dess har fyra kvinnor proklamerats som Kyrkolärare. Dessa är den Heliga Teresa av Avila, den Heliga Katarina av Siena som proklamerades av påven Paulus VI år 1970 och den Heliga Teresa av Lisieux som proklamerades av påven Johannes Paulus II år 1997.”

Kardinal Lehmann sa: ”Nu läggs Hildegard av Bingen till denna lista.” Och han berättar om Hildegard av Bingens markanta händelser i livet och framför allt hennes mångfacetterade Evangelisationsarbete som kom ur en andlig och mänsklig intelligens som var utöver det vanliga. Kardinalen fortsätter: ” Idag visar sig Hildegard i all sin universella djärvhet. Vi blir lockade av hennes ömma uppmärksamhet och helande krafter som hon fått genom Skaparen och av hennes oändliga talanger. Men framför allt för hennes intensitet i trons förkunnande. Hon finns nära oss för den kvinna hon var som älskade Jesus genom Kyrkan helt okonstlad och helt orädd.

Avslutningsvis sa Kardinal Lehmann, att tack vare hennes kontakt med Guds Mysterieum kunde hon använda rätt ord för sin tid, helt fritt och utan rädsla. I dagens människas kris som vi står inför har Hildegard många viktiga saker att säga oss.

I ett personligt brev, från den sierska som senare blir den Heliga Hildegard av Bingen, beskriver hon sin ovanliga visionära förmåga så här: ” Dessa ting ser jag inte med mina yttre ögon och hör dem inte med mina yttre öron och jag fattar dem inte med mitt hjärtas tankar och det förmedlas inte genom något av mina fem sinnen. Utan jag ser dem endast i min själ, medan min kropps ögon är öppna, så att jag aldrig råkar i extasens medvetenlöshet utan jag skådar det fullt vaken, både dag och natt.”

Hildegard av Bingen föddes år 1098 som tionde barnet i en adelsfamilj i Rhenlandet i Tyskland och dog över 80 år gammal 1179. Hennes namn återfinns i vår svenska almanacka på hennes dödsdag den 17 september. Redan som barn hade hon märkliga andliga upplevelser och syner. Men först efter många år som nunna i benediktinkloster förnamn hon en inre befallning år 1141: ” Skriv ned det som du ser och hör.” Hon gjorde så och under de följande tio åren växte en första bok fram. ”Scivias” dvs ”Känn vägarna”. Den följdes av ytterligare två verk. En abbot hjälpte henne att redigera texten då hennes latin inte var den bästa. Påven Eugenius II hörde talas om boken, som hade gripit sina läsare starkt, och lät synoden ta del av den. Hildegard blev plötsligt berömd. Påvar, kungar och kejsare, präster, munkar, nunnor och män och kvinnor ur folket skrev och bad henne om råd och upplysningar. Hon hade i hela sitt liv en dålig hälsa men det hiindrade inte hennes aktivitet. Med fast hand styrde hon sitt kloster och grundade två ny. Ett finns ännu kvar, den i Eibingen och där är hon begraven.

Hon kallade sig själv ” en liten basun, som visserligen låter en ton ljuda men som inte själv framkallar tonen, för det är en annan som blåser i den”. Hon var en profet, som manade till bot och omvändelse, men också en själasörjare och helbrägdagörerska. För henne var varje människa en enhet: kropp och själ. Som den mystiker hon var såg hon enheten i allt: kropp och själ, man och kvinna, himmelskt och jordiskt, jord och vatten, sol och måne. Hon skulle kunna vara ekologins skyddshelgon. ” själen har sin glädje i att verka skapande i kroppen. Kropp och liv och livet i kroppen är ett.” Hon skriver med samma självklarhet om sexualitet och jungfrulighet, om ”den friska och den sjuka kroppen”, om hur människan blir till, om matsmältningen. Hon hade samma intresse för stenar, växter och djur och hon kände till en mängd arter och deras namn på både tyska och latin. Hon älskade sång och musik och diktade och komponerade ett stort antal sånger.
Hon manar oss att ge oss åt kosmos och åt varje medmänniska. ”samma kärlekens kyss som Gud har givit dig” Ty kärleken är, säger hon, världens verkliga ordning. ” Det som inte först är älskat av ditt hjärta blir heller inte till någonting, varken din handling eller din kunskap, inte ens din tro.”