"Utan Gud tar egoismen överhand" Påvens vallfärd till Mariahelgedomen i Loreto

(04.10.2012) Idag, den 4:e oktober, då kyrkan firar den helige Franciskus, som även är Italiens skyddshelgon, vallfärdade påven Benedictus XVI till Mariahelgedomen i den italienska staden Loreto, för att anförtro Jungfru Maria biskopssynodens arbeten om Ny Evangelisation (7-28 oktober), och Trons År (11 oktober -24 november 2013).

Påven reste dit med helikopter från Vatikanen kl. 9 på morgonen. För exakt 50 år sedan reste Johannes XXIII till Loreto med tåg från Vatikanen på en liknande pilgrimsfärd inför öppnandet av det Andra Vatikankonciliet. Som alltid när påven besöker en plats var det stora folkmassor som tog emot honom i den lilla staden vid den adriatiska kusten, med diverse välkomstceremonier. Bland annat stadens ärkebiskop Msgr. Giovanni Tonucci, som tidigare var apostolisk nuntie i Norden, och kapucinerbröderna i vilkas vård Mariahelgedomen ligger. Innan utomhusmässan på torget framför basilikan, gick påven i för att vörda det Heliga Sakramentet i basilikan som har byggts runt Marias hem i Nazareth, där bebådelsen ägde rum, och som nu finns bevarat mitt i kyrkorummet.

Under sin predikan började påven med att citera Johannes XXII:s ord för 50 år sedan och sa att han liksom sin företrädare var där för att lägga de stora kommande eventen i Marias händer.

”Här i Loreto har vi möjlighet att gå i Marias skola, hon som proklamerades "salig" eftersom "hon hade trott" (Luk 1:45)”, sa påven och tillade att helgedomen som är byggd runt det hus där ängeln uppenbarade sig för Maria för att förkunna Inkarnationen, och där hon gav sitt jakande svar, är ett konkret och påtagligt tecken på vår historias största händelse: Ordet som inkarneras och blir människa, och att Maria, som gav sin kropp och satte hela sig själv till förfogande till Guds vilja, är kanalen genom vilken Gud kom för att bo i bland oss ​​(jfr Joh 1:14).

"Gud blir människa, och Maria blir ett "levande hem", ett "Herrens tempel”", fortsatte påven, och påminde om att Johannes XXIII:s önskan om att Inkarnationens och Frälsningens stålar skulle nå vidare breddvidder, gäller även idag:

”Även idag, i den nuvarande krisen inom alla samhällsektorer berättar Inkarnationen för oss om hur viktig människan är för Gud och Gud för människan. Utan Gud får den mänskliga egoismen överhand på kärlek och solidaritet, materiella saker på värderingar, att ha blir viktigare än att vara. För att människan ska återgå till att vara människa måste hon återvända till Gud.”

Påven fortsatte att tala om att Gud tog sin boning i Maria som i ett levande hem, vilket för oss innebär att där Gud lever, där är vi alla är "hemma".

”Det är alltså tron som ger oss ett hem i denna värld, som för oss samman som en familj, och gör oss alla till bröder och systrar... När vi ser på Maria måste vi fråga oss om även vi är öppna för Jesus, om vi vill erbjuda våra liv för att göra det till ett hem för honom, eller om vi är rädda för att det skulle begränsa vår frihet. Det är Gud som befriar vår frihet, befriar oss från vår självupptagenhet, från törsten efter makt, efter att äga, att bestämma.”

Det var ytterligare en punkt i bebådelsen som påven poängterade: ”Gud väntar på människans svar, på hennes ”ja”. Han har skapat en fri varelse, han vill att hon ska svara med full frihet. Gud ber om Marias fria delaktighet för att bli människa. Naturligtvis är Marias "ja" resultatet av gudomlig nåd. Men nåden eliminerar inte friheten, tvärtom skapar och upprätthåller nåden friheten. Tron berövar inte människan något, den tillåter hennes fullständiga och slutliga förverkligande.”

Med denna undervisning om Marias roll i frälsningshistorien riktade han sina ord till henne och anförtrodde henne alla världens problem, familjernas oro inför framtiden, ungdomarnas önskningar, lidandet hos dem som väntar på medmänsklighet, och kyrkan:

Du Moder som svarade ”ja”, du som lyssnade till Jesus, berätta för oss om honom, berätta om din väg då du följde honom, om trons väg, och hjälp oss att tala om honom så att varje person kan ta emot honom och bli Guds boning.”