Påven möter Libanons president och politiska myndigheter

(15.09.2012) Benedictus XVI inledde sin andra dag i Libanon med en artighetsvisit till Libanons president Michel Sleiman som tog emot honom i presidentpalatset Baabda i Beirut. Bland de närvarande fanns företrädare för parlamentariska, statliga, institutionella och politiska myndigheter.

Libanon firar verkligen påvens ankomst under dessa dagar: tiotusentals människor kantade gatorna och viftade med flaggor norr om Beirut för att se påven köra förbi i sin påvemobil. Och på den sista sträckan fram till presidentpalatset välkomnade en ryttarparad påven tillsammans med traditionella libanesiska dansare och flickor som kastade ris för att fira påvens ankomst.

I presidentpalatsets trädgårdar bredvid Libanons kristna president Michel Sleiman, planterade Benedictus XVI en libanesisk ceder, den nationella symbolen för detta land och en symbol som vi kommer att se som bakgrund under söndagens stora utomhusmässa i Beirut.

Presidenten beskrev påvens resa som historisk och att den kom vid en avgörande tidpunkt för regionen. Han beskrev Libanon som ett land där samexistensen inte tvingas på befolkningen men är en del av den libanesiska identiteten och President Sleiman erbjöd den som en prototyp för andra att efterlikna.

I sitt tal använde Benedictus XVI bilden av ett cederträd som han sa förkroppsligar förhoppningarna hos det libanesiska folket och alla folken i Mellanöstern, som "verkar uthärda oändliga födslovåndor." Och precis som cederträdet, kräver denna region omsorg för att växa till fullkomlighet.

Han kallade mänskligheten för en stor familj som vi alla ansvarar för. Freden, samhället, den mänskliga värdigheten, familjen, dialogen och solidariteten, underströk han, utgör kärnan i samexistens och fred. Och dessa turbulenta länder kan bli ett exempel för världen om att fred och försoning är möjligt.

Den första skolan där vi lär oss om fred, sa påven, finns i familjen. Och om vi misslyckas med att försvara livet, hur kan vi förkasta krig, terrorism och angrepp på oskyldiga liv? "Förstörelsen av ett enda mänskligt liv" sa påven, "är en förlust för mänskligheten som helhet."

Vissa ideologier underminerar samhällets grundvalar, tillade påven, genom att"direkt eller indirekt" ifrågasätta " varje persons oförytterliga värde... och familjen". "Vi måste vara medvetna om dessa attacker på våra ansträngningar att bygga en harmonisk samexistens" sa påven, och utmana dem genom att agera i solidaritet med andra. Det betyder att fred måste spridas på alla nivåer från hemmet, till skolor, kyrkor och moskéer och maktinstitutioner. Fred måste därför vara i våra tankar, ord och handlingar.

Påven uppmanade människor till en hjärtats omvändelse och återupptäckten av "den djupa innebörden av rättvisa och det gemensamma bästa". "Ondska, djävulen, fungerar ... genom mänsklig frihet" och snedvrider kärleken till din nästa och skapar "osanning, avund, hat och död." "Att avvisa hämnd, erkänna sina fel, acceptera ursäkter ... och förlåtelse" kan vara ganska krävande, erkände påven, men "endast förlåtelsen kan lägga en bestående grund för försoning och universell fred."

Han beskrev väpnade konflikter och krig på vissa ställen som "full av meningslöshet och fasa" och påven noterade att andra länder också lider av "angrepp på människors integritet och liv” - som arbetslöshet, fattigdom, korruption, missbruk, utnyttjande, människohandel och terrorism, som inte bara orsakar "otillbörligt lidande", men det dränerar också människors potential. Samhället måste också akta sig för risken att bli "förslavad under ett ekonomiskt och finansiellt tänkesätt som underordnar "att vara" till "att ha".

Och i Libanon, som är hem till 18 olika trossamfund, sa påven att "kristendomen och islam har levt sida vid sida i århundraden." "Det är inte ovanligt", sa han, "att hitta dessa två religioner inom samma familj. Om detta är möjligt" frågade påven, "varför skulle det inte vara möjligt på hela samhällets nivå?"

Påven noterade den sekelgamla blandningen av kulturer i Mellanöstern och beklagade att det också tyvärr är sant att de har kämpat mot varandra. "Ett pluralistiskt samhälle kan endast existera på grundval av ömsesidig respekt, en önskan att känna den andra och genom kontinuerlig dialog", sa han. Och för en sådan dialog att äga rum, måste människor vara medvetna om de värden alla stora kulturer delar eftersom de är rotade i den mänskliga personen.

Han kallade religionsfriheten för den "den grundläggande rättigheten som många andra rättigheter är beroende av," och tillade att "friheten att bekänna sig till och utöva sin religion utan fara för liv och frihet måste vara möjligt för alla." Avslutningsvis sa påven att alla dessa reflektioner kan och måste levas. I detta sammanhang är Libanon nu mer än någonsin kallad, betonade han, "att vara ett exempel." Och han uppmanade politiker, diplomater, religiösa ledare och samhället "att vittna med mod om att Gud vill fred" och att han överlåter det till oss alla.