Påven möter Libanons president och politiska myndigheter
(15.09.2012) Benedictus XVI inledde sin andra dag i Libanon med en artighetsvisit
till Libanons president Michel Sleiman som tog emot honom i presidentpalatset Baabda
i Beirut. Bland de närvarande fanns företrädare för parlamentariska, statliga, institutionella
och politiska myndigheter.
Libanon firar verkligen påvens ankomst under dessa
dagar: tiotusentals människor kantade gatorna och viftade med flaggor norr om Beirut
för att se påven köra förbi i sin påvemobil. Och på den sista sträckan fram till presidentpalatset
välkomnade en ryttarparad påven tillsammans med traditionella libanesiska dansare
och flickor som kastade ris för att fira påvens ankomst.
I presidentpalatsets
trädgårdar bredvid Libanons kristna president Michel Sleiman, planterade Benedictus
XVI en libanesisk ceder, den nationella symbolen för detta land och en symbol som
vi kommer att se som bakgrund under söndagens stora utomhusmässa i Beirut.
Presidenten
beskrev påvens resa som historisk och att den kom vid en avgörande tidpunkt för regionen.
Han beskrev Libanon som ett land där samexistensen inte tvingas på befolkningen men
är en del av den libanesiska identiteten och President Sleiman erbjöd den som en prototyp
för andra att efterlikna.
I sitt tal använde Benedictus XVI bilden av ett cederträd
som han sa förkroppsligar förhoppningarna hos det libanesiska folket och alla folken
i Mellanöstern, som "verkar uthärda oändliga födslovåndor." Och precis som cederträdet,
kräver denna region omsorg för att växa till fullkomlighet.
Han kallade mänskligheten
för en stor familj som vi alla ansvarar för. Freden, samhället, den mänskliga värdigheten,
familjen, dialogen och solidariteten, underströk han, utgör kärnan i samexistens och
fred. Och dessa turbulenta länder kan bli ett exempel för världen om att fred och
försoning är möjligt.
Den första skolan där vi lär oss om fred, sa påven, finns
i familjen. Och om vi misslyckas med att försvara livet, hur kan vi förkasta krig,
terrorism och angrepp på oskyldiga liv? "Förstörelsen av ett enda mänskligt liv" sa
påven, "är en förlust för mänskligheten som helhet."
Vissa ideologier underminerar
samhällets grundvalar, tillade påven, genom att"direkt eller indirekt" ifrågasätta
" varje persons oförytterliga värde... och familjen". "Vi måste vara medvetna om dessa
attacker på våra ansträngningar att bygga en harmonisk samexistens" sa påven, och
utmana dem genom att agera i solidaritet med andra. Det betyder att fred måste spridas
på alla nivåer från hemmet, till skolor, kyrkor och moskéer och maktinstitutioner.
Fred måste därför vara i våra tankar, ord och handlingar.
Påven uppmanade människor
till en hjärtats omvändelse och återupptäckten av "den djupa innebörden av rättvisa
och det gemensamma bästa". "Ondska, djävulen, fungerar ... genom mänsklig frihet"
och snedvrider kärleken till din nästa och skapar "osanning, avund, hat och död."
"Att avvisa hämnd, erkänna sina fel, acceptera ursäkter ... och förlåtelse" kan vara
ganska krävande, erkände påven, men "endast förlåtelsen kan lägga en bestående grund
för försoning och universell fred."
Han beskrev väpnade konflikter och krig
på vissa ställen som "full av meningslöshet och fasa" och påven noterade att andra
länder också lider av "angrepp på människors integritet och liv” - som arbetslöshet,
fattigdom, korruption, missbruk, utnyttjande, människohandel och terrorism, som inte
bara orsakar "otillbörligt lidande", men det dränerar också människors potential.
Samhället måste också akta sig för risken att bli "förslavad under ett ekonomiskt
och finansiellt tänkesätt som underordnar "att vara" till "att ha".
Och i Libanon,
som är hem till 18 olika trossamfund, sa påven att "kristendomen och islam har levt
sida vid sida i århundraden." "Det är inte ovanligt", sa han, "att hitta dessa två
religioner inom samma familj. Om detta är möjligt" frågade påven, "varför skulle det
inte vara möjligt på hela samhällets nivå?"
Påven noterade den sekelgamla blandningen
av kulturer i Mellanöstern och beklagade att det också tyvärr är sant att de har kämpat
mot varandra. "Ett pluralistiskt samhälle kan endast existera på grundval av ömsesidig
respekt, en önskan att känna den andra och genom kontinuerlig dialog", sa han. Och
för en sådan dialog att äga rum, måste människor vara medvetna om de värden alla stora
kulturer delar eftersom de är rotade i den mänskliga personen.
Han kallade
religionsfriheten för den "den grundläggande rättigheten som många andra rättigheter
är beroende av," och tillade att "friheten att bekänna sig till och utöva sin religion
utan fara för liv och frihet måste vara möjligt för alla." Avslutningsvis sa påven
att alla dessa reflektioner kan och måste levas. I detta sammanhang är Libanon nu
mer än någonsin kallad, betonade han, "att vara ett exempel." Och han uppmanade politiker,
diplomater, religiösa ledare och samhället "att vittna med mod om att Gud vill fred"
och att han överlåter det till oss alla.