Påvens sista hyllning till kardinal Martini: Han var ”en Guds man”

(05.09.2012) Kardinal Carlo Maria Martini var "en Guds man", vars varje tanke och handling närdes av hans intensiva kärlek till Guds ord, som var "ljuset i hans liv". Som präst hade han en unik förmåga att föra detta ljus till andra, även de som stod långt från kyrkan och i "de svåraste situationer". Detta är hur Benedictus XVI mindes den älskade italienska kardinalen, vars begravning ägde rum i måndags på eftermiddagen i Milanos domkyrka.

Enligt italienska presstjänster vandrade uppskattningsvis tvåhundratusen människor till Milanos katedral i helgen för att ta ett sista farväl av en historisk personlighet i det ambrosianska stiftet under det senaste århundradet. Han var en stor forskare, lärare och Jesuitpräst och ledde ärkestiftet i Milano under mer än två decennier, från 1980 fram till sin pensionering 2002.

På måndagen, när dörrarna till katedralen öppnades innan begravningsmässan stod redan folk och köade i stora antal och väntade och hoppades på en plats inne i kyrkan - men stora bildskärmar hade satts upp på torget för dem som inte kunde rymmas i basilikan.

Liturgin - som direktsändes i hela Italien - leddes av den nuvarande ärkebiskopen av Milano, Kardinal Angelo Scola. Påven skickade Peterskyrkans ärkepräst, kardinal Angelo Comastri, som hans speciella representant - med ett mycket personligt budskap till folket i Milano och de troende och icke-troende som hade kommit för att sörja kardinal Martini.

Nedan följer Vatikanradions översättning av påvens budskap:

Kära bröder och systrar,

Vid denna tid skulle jag vilja uttrycka min närhet i bön och kärlek till hela ärkestiftet i Milano, Jesu sällskap, släktingar och alla de som älskade och aktade kardinal Carlo Maria Martini och som har velat ledsaga honom på denna sista vandring.

"Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig" (Ps 119: 105): Psalmistens ord kan sammanfatta hela existensen av denna generösa och trogna präst i kyrkan. Han var en Guds man, som inte bara studerade Bibeln, men älskade den intensivt, han gjorde den till hans livs ljus, så att allt var "ad maiorem Dei gloriam" till Guds allt större ära. Och därför kunde han lära troende och de som sökte efter sanningen att det enda ord som var värd att lyssna på, acceptera och följa är Guds ord, för det visar alla sanningens och kärlekens väg. Han gjorde det med en stor hjärtlig öppenhet, han vägrade aldrig att möta och föra en dialog med någon, han svarade konkret på apostelns uppmaning att "var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp" (1 Pet 3: 15). Han var, med en djup pastoral välgörenhetsanda, i enlighet med hans episkopala motto Pro veritate adversa diligere, uppmärksam på alla situationer, särskilt de svåraste, och kärleksfullt nära dem som gick förlorade, de fattiga, lidande.

I en av sina predikningar under hans långa tjänstgöring i detta ambrosianska ärkestift bad han sålunda: "Vi ber dig, Herre, gör oss till källvatten för andra, brutet bröd för andra, ljus för dem som vandrar i mörkret, liv för dem som famlar i dödsskuggan. Herre, var världens liv, Herre, vägled oss mot din påsk, och tillsammans kommer vi att vandra mot dig, bära ditt kors, vi kommer att smaka en kommunion med din uppståndelse. Tillsammans med dig kommer vi att vandra mot det himmelska Jerusalem, mot Fadern" (Predikan den 29 mars 1980).

Må Herren, som ledsagade kardinal Carlo Maria Martini under hela hans liv, motta denna outtröttliga evangeliets och kyrkans tjänare i det himmelska Jerusalem. Må min välsignelse trösta alla de närvarande och de som sörjer hans bortgång.

Från Castel Gandolfo, 3 september, 2012
BENEDICTUS PP. XVI




Benedictus PP. XVI