OS 2012: vittnesbörd och tacksamhet

(14.08.2012) Den Etiopiska idrottskvinnan Meseret Defar skapade en av de mest känslosamma ögonblicken under de Olympiska sommarspelen i London när hon sprang över mållinjen under 5000meterloppet för att vinna guldmedaljen. Hon drog genast fram en bild av Jungfru Maria och visade den för videokamerorna och tryckte den mot hennes ansikte i djup bön. Och när den irländska boxaren Katie Taylor blev den första OS-guldmedaljören i sin kategori, var hennes första ord en bön till Gud och Jesus.

Meseret Defar, en ortodox kristen och Katie Taylor en pingstvän, är bara två exempel på vad som blev en outtalad företeelse under de olympiska spelen, den offentliga uppvisningen av idrottarnas tro. Från enkla krucifix till bönestunder på sina knän, har idrottare från olika religiösa bakgrunder vittnat om sin privata, personliga relation med Gud inför världspressen som förevigade rörande tacksamhetsstunder och lovprisningar.

"Det är kanske ett tecken för många av oss i samhället, att små offentliga vittnesmål om vår tro inte är till skada", säger biskop Richard Moth, biskop för det brittiska försvaret. "Det är ett tecken på att tron inte bara är en personlig angelägenhet, utan att det finns möjligheter för oss att förkunna evangeliet på ett mycket enkelt sätt, att förkunna tron ​​och att alla dessa saker kan vara bra!"

Vatikanradion talade med biskop Moth om de senaste två veckorna i London, som är en mycket annorlunda stad jämfört med den vi såg på våra TV-skärmar för 12 månader sedan under de våldsamma stadsupploppen.

På frågan om arvet från London OS, säger biskop Moth att han hoppas att det kommer att gå utöver "teglet och murbruket" i East Londons hur "underbart det än är". Han uttrycker en förhoppning om att den starka känslan av gemenskap som spelen och drottningens jubileum har inspirerat ska genomsyra Londons samhälle på ett djupare plan.

Och framför allt har han lovord till alla de tävlande vars "engagemang och offervilja" har äntligen gett ungdomar i Storbritannien idag sunda förebilder, som ett alternativ till den dominanta och ibland förnedrande kändiskulturen. De har visat oss - säger han - att det alltid finns "något större att sträva efter".