Den kristuscentrerade synen på historien i söndagens Angelus

(17.07.2012) På söndagen besökte påven Benedictus XVI den lilla staden Frascati som ligger i närheten av Castel’Gandolfo där påven tillbringar sina sommarmånader. Frascati ligger visserligen i närheten av Rom men detta var ändå bara fjärde gången staden vid de romerska kullarna fick ett påvligt besök efter fördraget mellan Italien och den Heliga Stolen.

I Frascati tog troende, borgmästaren och stiftets biskop, Msgr Raffaello Martinelli emot påven, som klockan 9.30 firade en utomhusmässa på platsen framför katedralen inför 8000 troende. Under sin predikan påminde han om att han hade samarbetat med stadens biskop under många år vid troskongregationen.

När påven återvände till Castel’Gandolfo för Angelusbön var klockan över 12 och han bad de samlade pilgrimerna på borggården om ursäkt för förseningen... ”Vi bad kanske lite för länge i Frascati!”

I sin Angelusreflektion påminde påven om att kyrkan på söndagen firade minnet av den Helige Bonaventura av Bagnoreggio. Franciskan, kyrkolärare och efterföljare till den Heliga Franciskus av Assisi som ledare i Franciskanorden. I sin ungdom var St. Bonaventura en av de kyrkolärare som påven Beneictus XVI särskilt studerade och hans syn på historien återkommer påven ofta till.

"Det var han som skrev den första biografin om Franciskus", sa påven, "och i slutet av sitt liv var han biskop i stiftet Albano. I ett av sina brev skriver St. Bonaventura: "Jag bekänner inför Gud att det som gjorde att jag mest älskar den saliga Franciskus liv är att det liknar kyrkans ursprung och tillväxt" (Epistula de tribus quaestionibus, i samlade verk av St Bonaventure. Inledning, Rom 1990, s. 29)."

"Dessa ord hänvisar oss direkt till evangeliet denna söndag, som berättar om när Jesus sänder ut de tolv apostlarna för första gången. "Jesus kallade till sig de tolv” skriver evangelisten Markus, ”och sände ut dem två och två... Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta.” (Mark 6:7-9) Franciskus av Assisi, praktiserade till punkt och pricka detta evangelium efter sin omvändelse, och blev ett troget vittne om Jesus; och förenad på ett särskilt sätt med korsets mysterium förvandlades han till en "alter Kristus", vilket St. Bonaventura presenterar honom som.

Hela St. Bonaventuras liv, liksom hans teologi, har Kristus som sin centrala inspiration. Det Kristuscentrala möter vi i den andra läsningen i dagens mässa (Ef 1:3-14), i den berömda lovprisningen i aposteln Paulus brev till efesierna, som börjar: "Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och Fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen.” Aposteln visar sedan hur denna välsignelse är uppbyggd - genom fyra steg som alla börjar med samma uttryck "i honom", med hänvisning till Jesus Kristus.

"I honom" valde Fadern oss före världens skapelse; "i honom" har vi genom hans blod friköpts och fått förlåtelse; "i honom" har vi fått vår arvslott förutbestämd att vara Gud till pris och ära; "i honom" får de som tror på evangeliet den Helige Andes sigill."

"Denna paulinska lovsång innehåller den kristuscentrerade synen på historien som St. Bonaventura har bidragit till att sprida i kyrkan: hela historien är centrerad på Kristus, som också förnyar och skänker förnyelse i alla tider. I Jesus har Gud talat och gett allt, men eftersom han är en outgrundlig skatt, upphör aldrig den helige Ande att avtäcka och förverkliga Hans mysterium. Därför går aldrig Kristi verk och kyrkan bakåt i utvecklingen, utan framskrider ständigt."

"Påven avslutade som alltid med att rikta sin bön till Maria: ”Kära vänner, låt oss åkalla Maria, när vi imorgon firar vi Jungfru Maria av berget Karmel, för att hjälpa oss, att som St. Franciskus och St. Bonaventura, svara generöst på Guds kallelse att förkunna hans evangelium om frälsning i ord och framför allt med våra liv."