Lekamensprocessionen i Rom

(08.06.2012) Kristi Lekamens högtid har sitt ursprung i 1100-talet, men det var först 1240 som påven Urban IV beslutade att detta skulle firas en särskild dag i hela den Romerska Kyrkan.

Vi har den Helige Tomas av Aquino att tacka för festens mässa, böner och hymner. Ett både teologiskt och litterärt mästerverk är den eukaristiska hymnen ”Pange Lingua” – vars femte och sjätte vers har blivit ett stående inslag i den eukaristiska välsignelsen. Femte versen börjar med orden: Tantum ergo sacramentum.

Men när man tänker på denna fest är det främst på Lekamensprocessionen, som följer mässan, man tänker på. Med mycket prakt bärs det Heliga Sakramentet i procession, i eller, som man ofta ser i katolska byar och städer världen runt, utanför kyrkan, där de troende har möjlighet att göra en offentlig trosbekännelse. En tradition som även påven i Rom följer. Här leder han processionen mellan två utav Roms basilikor, San Giovanni in Laterano och Santa Maria Maggiore. Att uppleva Sakramentsprocessionen i Rom är något som alla borde få möjligheten att göra en gång i livet. Ingen går oberörd därifrån. På gatan som leder mellan Lateranbasilikan och Mariabasilikan Santa Maria Maggiore, lever en kväll om året gamla katolska Rom ut i sin fullhet.

Längs med gatan pyntar de lyckligt lottade boende sina fönster, vilket är mycket vanligt i italienska städer och byar vid dessa tillfällen. Man har särskilda draperier, som man hänger ut över fönsterbrädet, och hela familjer, som väljer att inte gå med, placerar sig vid fönstret för att följa processionen. Först i processionen går de olika romerska brödraskapen, ordnarna, församlingarna med fanbärare och korsbärare, klädda i högtidsdräkter, med ljus i händerna, och växelvis läser de böner och sjunger hymner. Flickor i traditionella Romdräkter kastar blomblad längs vägen. Sedan kommer seminarister, präster, munkar, nunnor, medlemmar vid den romerska kurian, biskopar och kardinaler. Sist kommer påven, knäböjd i bön på den öppna bilen framför det Heliga Sakramentet. När Sakramentet passerar knäböjer de troende som följer processionen längst med vägen.

Sen blir det trångt, folkmassorna sluter an och hela tåget styr sakta sina steg mot det stora altaret som har placerats framför Santa Maria Maggiore, där det Heliga Sakramentet placeras för vördnad. Man andas en historisk atmosfär av det katolska Rom. Som sagt är det omöjligt att förbli oberörd. Många är de historier om omvändelser just vid åsynen av Sakramentsprocessionen. Stämningen är andaktsfull, hoppfull och glädjerik.