Påven talar till Italiens civilsamhälle "Politiken blir ädel genom att vara en högre form av välgörenhet"

(05.06.2012) Ett av påven Benedictus XVI:s möten under helgen som har kommit i skymundan var etappen på lördagseftermiddagen då påven mötte civilsamhället i Milanos ärkebiskopsdöme. Det var italienska företrädare för arbetslivet och kulturlivet, politiker, professorer, och militärer - ”nord Italiens hårt arbetande folk” som påven kallade dem.

Påven valde att ta deras eget skyddshelgon som förebild när han talade om den helige Ambrosius vars styre var "balanserat och upplyst" och som övervann splittringar och konflikter "med vishet, sunt förnuft och auktoritet". Den helige Ambrosius var först landshövding och sedan biskop av Milano i mitten av 300-talet e.Kr. Han både döptes, prästvigdes och biskopsvigdes år 374 och är både kyrkofader och kyrkolärare. Han är känd för sin förmåga att predika och för sin självuppoffrande hjälp till de nödlidande, samt för sina stora teologiska skrifterna och sånger.

Först av allt sa påven att ”Sanningen är grunden för det sociala livet”: "... ingen mänsklig makt kan anses gudomlig, och därför är ingen människa herre över en annan människa.” Vidare rättvisan, som är ”den styrandes viktigaste kvalitet”, men den är otillräcklig om den inte åtföljs av "kärleken till friheten", som inte är några fås privilegium, utan allas rättighet", "och detta är de styrandes uppgift att garantera”: "Men frihet beräknas inte av den enskildes godtycklighet, utan det innebär snarare ansvar för varje individ", sa påven och förklarade att detta måste den sekulära staten garantera. "... Säkerställa allas frihet att ge sin vision av det gemensamma livet, dock alltid med respekt för andra och med lagar som omfattar det allmänna bästa."

Staten måste skydda personen, med utgångspunkt från "rätten till livet - att förtrycka det får aldrig tillåtas”. Staten måste även "tjäna familjen som grundar sig på äktenskapet och som är öppen för livet" och erkänna "föräldrarnas rätt i första hand att utbilda och forma sina barn”: "Staten gör inte familjen rättvisa, om den inte stöder frihet i utbildning för samhällets gemensamma bästa."

Slutligen en appell till de styrande: ”I kristider finns det behov av djärva, osjälviska politiska beslut. Låt kärleken prägla er offentliga verksamheten. Politiken blir ädel genom att vara en högre form av välgörenhet."