"Utan kärlek finns det inget förnämligt med vetenskap" Benedictus XVI besöker universitetssjukhuset Gemelli

(03.05.2012) Benedictus XVI besökte på torsdagen universitetssjukhuset Agostino Gemelli, som ligger på Roms kulle Monte Mario, för att markera 50-årsdagen av inrättandet av den medicinska fakulteten. Gemelli är det sjukhus påvarna använder sig av i Rom, och påven har ett rum som alltid står tillgänglig för honom. Gemelli är det officiella universitetssjukhuset, med anknytning till det katolska universitetet Sacro Cuore, och inrymmer även universitetets bioetiska center.

På sjukhuset tog vårdpersonal och lärare emot påven och han höll ett långt tal till dem. Han gick direkt till kärnan när han sa:

”Vår är en tid då de experimentella vetenskaperna har förändrat världsbilden och förståelsen av människan. De många upptäckterna och nya teknologierna som utvecklas i snabb takt, är orsak till stolthet, men ofta inte utan oroande konsekvenser. Bakom den utbredda optimismen kring den vetenskapliga kunskapen, sprids en tankekris i skuggan. Rik på medel, men inte på mål, påverkas mänskligheten i vår tid ofta av reduktionism och relativism som leder till en förlust av mening: bländad av teknisk effektivitet, glömmer människan den väsentliga frågan om mening, som förpassas till en obetydlig transcendent dimension.”

”I detta sammanhang blir tanken svag och den etiska utarmningen vinner mark. Den europeiska kulturens tidigare starka rötter verkar vara bortglömda. Då ingick fördjupningen av den sekulära vetenskapen i sökandet efter det absoluta - quaerere Deum – (jfr påvens tal till den franska kulturvärlden, Collège des Bernardins, Paris, den 12 september 2008) . Vetenskaplig forskning och sökandet efter mening har i själva verket samma källa: Kunskapen - Logos. En i grunden teknisk-praktisk mentalitet skapar en riskfylld obalans mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som är moraliskt gott, med oförutsägbara konsekvenser.”

Påvens tal, påminnde om det tal han höll inför kulturvärlden i Paris 2008, fortsatte med att tala om förnuftet, och om att kristendomen inte är främmande för förnuftet:

”Den helige Augustinus berömda ord påminner oss om detta sökande. "Du har skapat oss för dig Herre, och vårt hjärta är oroligt, till dess det finner vila i dig" (Bekännelser, I, 1). Impulsen till vetenskaplig forskning härstammar ur vår längtan efter Gud som lever i människans hjärta: vetenskapsmän tenderar ofta omedvetet att försöka nå sanningen, som ger mening åt livet. Men hur passionerad och envis den mänskliga forskning än är, kan den inte kan finna en trygg hamn med egna medel, eftersom "människan inte kan belysa skuggan över verklighetens eviga fråga... För att återställa förnuftets ursprungliga, fulla dimension måste vi återupptäcka att den vetenskapliga forskningen delar samma källa som trons sökande. Vetenskap och tro har en fruktbar ömsesidighet. Men paradoxalt nog är det den positivistiska kulturen, som utesluter frågan om Gud ur den vetenskapliga debatten, som styr.”

Påven varnar för att gå vilse på ett virrvarr av stigar, om man utesluter Gud.

”Eftersom kristendomen är en religion av Logos, degraderar den inte tron till det irrationella området, utan det är det skapande Förnuftet som står bakom ursprunget och meningen. Den av kärlek korsfäste Gud inbjuder oss att ta stigen som söker honom, quaerere Deum "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det är genom att färdas längs trons stig som människan har möjlighet att se verkligheten i lidandet och döden, som människan möter under sin existens. I Kristi kors ser han livets träd, Guds passionerade kärlek till människan. Att dagligen ta hand om lidande personer är ett dagligt möte med Kristi ansikte, och att engagera sin intelligens och sitt hjärta är så ett tecken på Guds nåd och Hans seger över döden.

Forskningen når sin helhet när den blir belyst av tron och vetenskapen, och "drar kraft och fart” från dessa två vingar, utan att någonsin förlora ödmjukheten och insikten om sina egna begränsningar.

Så blir sökandet efter Gud givande för intelligensen, kulturen, och den främjar den verkliga humanism. Kära vänner, låt er alltid vägledas av den vishet som kommer från ovan, från en kunskap upplyst av tron, och kom ihåg att visdom kräver passion och hårt forskningsarbete.

Det är Guds kärlek, synlig i Kristus, som gör forskarens ögon skarpa och genomträngande, och som hjälper till att greppa om det som ingen studie kan greppa om. Utan kärlek finns det inget förnämligt med vetenskap. Endast kärlek garanterar att forskningen är mänsklig.

Påven avslutade med att hälsa till de inlagda patienterna på sjukhuset och försäkrade dem om att han ber för deras tillfrisknande och om att de alltid ska bli kärleksfullt bemötta. "Deras ansikten reflekterar den lidande Kristi ansikte."