(30.03.2012) På fredagen publicerades ett brev påven Benedictus XVI hade skrivit till
de intagna i det romerska fängelset Rebibbia som påven besökte strax före jul. Påven
skriver i brevet att han är glad att man inför påsk ber korsvägsandakten i fängelset.
”Jag minns era ord och era ansikten sedan vårt senaste möte i julas”, skriver påven.
”När jag besökte er sa ni att fängelsetiden behövs för att resa sig efter
det att man har fallit, och försonas med sig själv, med andra och med Gud. När vi
i korsvägsandakten ser Jesus falla till marken - en gång, två gånger, tre gånger -
förstår vi att han delade vårt mänskliga tillstånd. Det var vikten av våra synder
som fick honom att falla, men tre gånger reste sig Jesus och fortsatte vägen mot Golgata.
Med hans hjälp kan även vi resa oss efter att ha fallit, och kanske hjälpa någon annan,
en bror, på fötter igen.”
Påven fortsätter sin reflektion med att undra vad
det var som gav Jesus kraft att gå vidare. "Det var vetskapen om att Fadern var med
honom. Även om han i sitt hjärta upplevde bitterheten i att vara övergiven, visste
Jesus att Fadern älskade honom. Denna enorma kärlek, denna oändliga barmhärtighet,
tröstade honom. Den var större än våldet och övergreppen som han fick utstå. Även
om alla föraktade honom och behandlade honom som om han inte vore en människa, var
Jesus i sitt hjärta, fast övertygad om att han var Faderns älskade Son.”
Påven
avslutar sitt brev med att påminna om att ”Gud är oändlig kärlek, oändlig barmhärtighet
– det är det Jesus visar oss på korsets väg. Han bär våra synder på djupet, lyfter
upp oss om vi faller, och ger oss frid. Därför behöver inte heller vi vara rädda när
vi bär vårt kors – vi bär det tillsammans med Jesus. Han är med oss. Och med oss finns
även Maria, hans mor och vår mor. Hon stannar troget vid vår sida och ber om vår uppståndelse,
eftersom hon är övertygad om att även i den mörkaste natten, har Guds ljus det sista
ordet.”
Med de orden önskade påven de intagna i Rebibbia-fängelset Glad Påsk
och han gav dem sin välsignelse.