Dagen då Johannes XXIII talade till Kuba genom Vatikanradion

(30.03.2012) Benedictus XVI:s starka ord under mässan i onsdags ekar fortfarande på Plaza de la Revolucion i Havanna. Men det var inte bara Benedictus XVI och Johannes Paulus II:s röster som de troende har kunnat höra på Revolutionens Torg. För 53 år sedan kunde man höra Johannnes XXIII:s röst i Kuba. Han var inte personligen närvarande, men han uttryckte sin närhet genom Vatikanradions frekvenser. Påven riktade ett radiobudskap till de troende som var samlade till en mässa under den första nationella Katolska kongressen och lekmännens första apostoliska generalförsamling. Lyssna:

“Habla Radio Vaticana, desde del Palacio Apostólico del Vaticano. Trasmitimos en audiciones extraordinaria el Radiomensaje de Su Santidad Juan XXIII dirigidos a los fieles de Cuba”.

Med dessa ord på spanska introducerade man Johannes XXIII:s radiobudskap. Det var söndagen den 29 november, 1959, bara några månader efter den kubanska revolutionens seger som leddes av Fidel Castro. Tack vare Vatikanradion kunde de troende På Plaza de la Revolución lyssna till påvens personliga budskap till den katolska kongressen. Det var första gången som en påvens röst hördes i Kuba.

“La faz del mundo podría cambiarse si reinara la verdadera caridad...

”Världens anlete skulle förändras om sann kärlek regerade, d v s den kristna som delar den olyckligas sorg och lidande, som söker hennes lycka och hennes frälsning liksom sin egen - sa påven och tillade – den kristna kärleken är övertygad om att hennes tillgångar har en social funktion och att använda sitt överskott till förmån för någon som saknar nödvändigheter, inte är en valfri generositet, utan en skyldighet.”

“Si el odio ha dado frutos amargos de muerte, habrá que encender de nuevo…

”Om hatet har gett oss dödens bittra frukt, måste vi återvända igen till den kristna kärleken som är den enda som kan lätta många vedermödor, övervinna många faror och lindra mycket fruktansvärt lidande. Denna kärlek kommer att förena den sociala freden.”

Johannes XXIII betonade att alla institutioner som arbetar för att främja detta samarbete, får sin huvudsakliga styrka från deras ömsesidiga andliga band som kommer från att vara medlemmar av en stor familj med samma fader. Påven underströk således vikten av att samordna apostoliska verksamheter för att rädda den kristna freden i Kuba och för att säkerställa dess katolska traditioner.