Påvens mässa i Havana "En stat som är fientlig mot Gud är fientlig mot människan"

(28.03.2013) Klockan 9 på onsdagsmorgonen firade påven Benedictus XVI sin andra utomhusmässa under sitt besök i Kuba. Mässan firades på Revolutionens torg i havana inför omkring 300 000 personer.


I en predikan som präglades av en trosundervisning om Kristus och vad det innebär att vara kristen, reflekterade påven Benedictus XVI över dagens evangelium taget ur Johannesevangeliet: ”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8, 31) och han uppmanade kubanerna att i Jesus se Vägen, Sanningen och Livet.


Han kopplade på tråden han hade inlett dagen innan i Santiago de Cuba där han talade om att Gud aldrig överger sina barn. ”Han är över oss, med oss och i och med Kristus har han tagit sin boning bland oss.


Påven sa att Jesus är den enda som kan visa oss sanningen och ge oss den sanna friheten, men ”hans undervisning framkallar motstånd och upprördhet bland dem dom lyssnar”. Ändå är ”sanningen något som människan längtar efter, och att söka efter den förutsätter verklig frihet.”


Påven tog bibliska exempel på personer som vill ta genvägar, eller som försöker undvika att söka sanningen. Pontius Pilatus, som med skepsis och relativism driver ironiskt om möjligheten att känna till sanningen, och förkunnar människans oförmåga att nå den, och förnekar att det finns en sanning för alla. ”Denna attityd gör hjärtat kallt, självupptaget och vacklande”, sa påven. Som den romerske ståthållaren som låter historiens gång gå utan att låta den kompromettera livet.


Nästa beskrivning gällde de som feltolkar sökandet efter sanningen, vilket leder till irrationalitet och fanatism, de som stänger in sig i "sin sanning", och försöker tvinga den på andra. De som argt ropade: "Korsfäst honom!" (Jfr Joh 19,6). ”Den som beter sig irrationellt kan aldrig vara Jesu lärjunge, för tro och förnuft är båda nödvändiga och kompletterar varandra i sökandet efter sanningen. Gud har skapat människan med en medfödd fallenhet för sanning och av denna anledning har människan ett förnuft. Det är därför inte irrationalitet, utan en längtan efter sanning som driver den kristna tron.”


”I sanningen finner vi etikens grunder”, sa påven och förklarade hur alla kulturer folk och religioner, troende och icke troende, i det etiska arvet kan enas om liv och död, om skyldigheter och rättigheter, äktenskap, familj och samhälle, om människans okränkbara värdighet.
Påven talade vidare om hur kristendomen inte sätter krav men föreslår att lära känna sanningen som gör en fri, efter att ha mött honom som är sanningen i person. I Jesus Kristus finner vi sanningen om Gud och människan. Han hjälper oss att övervinna vår egoism, att släppa våra ambitioner och övervinna det som förtrycker oss. Den som agerar med ondska och som syndar är en slav under synden och kommer aldrig att nå friheten (jfr Joh 8:34). Det är bara då vi avsäger oss hatet och våra hjärtans hårdhet och blindhet, som vi blir fria, och först då gror ett nytt liv inom oss.


Slutligen talade påven om kyrkans uppgift att sprida Kristi budskap om kärlek, försoning och ”den fred som Jesus med kom till världen”, och han talade om rätten till religionsfrihet. ”När kyrkan lyfter denna rätt gör den inte anspråk på några privilegier”, sa påven och uttryckte sitt hopp om att denna rättighet även ska nå Kuba. Påven tog den kubanska prästen Félix Varela som exempel på hur kyrkan vill bidra till landets utveckling. Han har gått till historien som ”den första som lärde folket att tänka”. Han sa ”utan dygder inget land” i sin önskan att forma ett värdigt, fritt och dygdigt folk, genom att värna om den andliga dimensionen.