Påven svarar på journalisternas frågor på planet

(23.03.2012) 70 journalister reste på påven Benedictus XVI:s plan under den 14 timmar långa resan till Mexiko, många av dem mexikaner, företrädare för den mexikanska tv:n som kommer att täcka hela resan. Påven svarade på 5 frågor som berörde varför han reser till Mexiko och Kuba, narkotikaproblemen i Mexiko, befrielseteologin, Kubas interna och internationella situation, sekulariseringen och konsekvenserna av den ateistiska propagandan.


Påven började med att understryka att han är helt i linje med sin företrädare Johannes Paulus II, och påminde om den hans första (av fem) historiska resa till Mexiko 1979, och till Kuba 1998. ”Jag går i hans spår och fortsätter det han har påbörjat”. Han nämnde även den glädje han upplever att åka till Mexiko, efter att vid varje onsdagsaudiens höra mexikanernas glada rop i folkmassan i Rom. Han vill dela deras glädje och hopp, liksom deras sorg och oro, uppmuntra dem och bekräfta dem i tron.


Vad gäller de allvarliga narkotikaproblemen och våldet knutet till narkotikahandeln, som har skördat 50 000 människoliv den senaste tiden, sa påven att det är ett ”stort ansvar för den katolska kyrkan i ett land med 80 % katoliker. Vi måste agera mot denna onda destruktivitet för mänskligheten och våra ungdomar. Det första är att förkunna Gud, Gud som är Domaren, Gud som älskar oss, men som älskar oss för att dra oss mot det goda och det sanna, från det onda”, sa påven och pekade på vikten av att utbilda samvetet och det moraliska ansvaret för att kunna avmaskera ondskan, och avslöja denna avgudadyrkan av pengar som förslavar människan med falska löften. Människan behöver leva i evighetens perspektiv.”


Kan man fortfarande tala om ”befrielseteologin på ett positivt sätt? När påven svarade på frågan som gäller de sociala konflikterna som råder, och klyftan mellan rika och fattiga, sa han att ”kyrkan inte har politisk makt, den är inte ett parti, men den har som uppgift att vara en moralisk verklighet, med moralisk makt. I Latinamerika, liksom på andra platser, finns det en slags schizofreni mellan den individuella moralen och samhällsmoralen. Att individuellt vara katolsk troende, men att i det offentliga livet inte följa de evangeliska värdena, som är nödvändiga för inrättandet av ett rättvist samhälle.”


”Därför kan kyrkan inte bilda till endast en individuell moral utan den vill forma en allmän moral, och kyrkan försöker göra detta med sin sociallära, som även icketroende kan dela och enas om. Trons ljus hjälper förnuftet att se, och befriar det från falska intressen. ”


Den fjärde journalisten som tog till ordet påminde om Johannes Paulus II:s berömda ord "Må Kuba öppna sig för världen och världen för Kuba". 14 år har gått sedan dess. Påven sa att dialogen och samarbetet med Kuba fortsätter. Det är en lång väg som kräver tålamod. Idag är det klart att den marxistiska ideologin som den var tänkt, inte längre besvarar verkligheten, och det finns ett behov att finna en ny samhällsmodell. ”Kyrkan är alltid på frihetens sida - samvetsfriheten och religionsfriheten.


Slutligen sammanfattade påven sina tankar med en uppmaning till evangelisation, att bemöta dagens sekularisering som är frånvaron av Gud, med ny evangelisation, för att sätta Gud i centrum, i livet, i samhället, i världen. Nationerna måste återfinner Gud, nyckeln till livet och hoppet.”