22 nya kardinaler vid dagens konsistorium.

(18.02.2012) Idag fick den katolska kyrkan 22 nya kardinaler. Under konsistoriets högtidliga ceremoni klockan 10.30 i Peterskyrkan knäböjde de nya kardinalerna inför påven Benedictus XVI och tog emot ringen, den trekantiga röda huvudbonaden, ”birettan”, och den titulärkyrka i Rom eller omnejd som blivit dem tilldelad.

Ceremonin fortsätter högtidligt imorgon då de nyutnämnda kardinalerna koncelebrerar med påven under den Heliga Mässan i Peterskyrkan klockan 9.30. Det är Benedictus XVI:s 4:e konsistorium och hitills har han utnämnt 82 nya kardinaler, inklusive dagens, vid konsistorierna 2006, 2007, 2010. Påven Benedictus XVI blev själv kardinal under Paulus VI:s kosistorium 1977.

Av de 22 nya kardinalerna har 18 rösträtt - 4 är äldre än 80 år. Tio av de kommer från den romerska kurian. Först på listan finns ärkebiskopen Fernando Filoni, prefekt för Kongregationen för Trons utbredning. Åtta av kardinalerna är biskopar bosatta i sina respektive stift - däribland Thomas Collins i Toronto, i Kanada, och Timothy Dolan i New York i USA. Berlins bosatta biskop Rainer Maria Woelk född 1956, är dagens yngsta kardinalen. Den Helige Fadern utnämnde även två biskopar från Asien: Hans salighet George Alencherry, ärkebiskopen av Ernakulam-Angamaly av den syrisk-Malabariska riten i Indien, och John Tong Hon, biskopen av Hongkong i Kina.

Kardinalskollegiet består nu av 213 kardinaler, varav 125 är under 80 år och därmed röstberättigade. Antalet kardinaler har varierat under seklernas gång. Under medeltiden varierade det mellan 20 och 40. 1588 beslutade påven Sixtus V att antalet skulle vara 70, till minnet av Israels 70 äldste som valts av Moses under utvandringen. Det var påven Paulus VI som men beslutade att antalet röstberättigade kardinaler inte ska stiga över 120. En gräns som dock Johannes Paulus II översteg två gånger då han höjde siffran till 135.

Ordet konsistorium har sina rötter i det romerska kejsarriket, då de romerska kejsarna förenade sina rådgivare i ett formellt möte. Med tiden har det blivit en religiös term, och till ett konsistorium är det nu påven som samlar sina närmaste rådgivare, kardinalerna, i Vatikanen. Till de ordinära konsistorierna kommer de kardinaler som är bosatta i Rom, men vid de extraordinära konsistorierna väntas alla kardinaler delta. Dagens konsistorium var ordinärt och kardinalerna hade endast tagit emot inbjudan att om de ämnade delta skulle de infinna sig vid biktstolarnas altare i Peterskyrkan klockan 10, iklädda den klarröda kordräkten. Kardinalens röda klädnad symboliserar beredskapen på martyrskap.

Kardinalerna är alltså officiellt biskopar i olika kyrkor i Rom eller omnejd, de är alltså Rombor även om de inte bor i Rom. Denna biskopstitel är endast en hederstitel. Deras egentliga uppgifter är knutna till den romerska kurian, eller till det stift i världen där de bor. Påven får fritt välja kardinalerna bland kyrkans presbyter. Kardinaler är kyrkans prinsar, de tilltalas med titeln ”Eminens” och har alla ett kardinalsvapen, som utesluter alla andra adliga vapensköldar. De som är bosatta i Rom får även medborgarskap i Vatikanen.

Ordet kardinal kommer från termen ”cardine” som betyder eker. I den symboliken ser man kardinalernas uppgift. Om vi har påven i hjulets mitt är kardinalerna de ekrar som strålar ut från honom. Den första notisen om kardinaler finns under påven Alexander I:s pontifikat, 105-115 e.Kr. Vid den tiden valdes påven av hela Roms stifts prästerskap. Kardinalskollegiet kom till år 1159, då påven Nicolo’ II beslutade, med ”In Nomine Domini”, att endast kardinalsbiskoparna i Rom fick välja en påve. Påven Alexander III vidgade 1179 denna rätt till alla kardinaler. Vid 1800-talets slut förändrades kardinalkollegiets roll i grunden, med förlusten av betydelsen av kyrkans världsliga makt och slutet på Kyrkostaten.

Detta utvecklade den internationella expansionen av kardinalskollegiet, dels pga utvidgningen i missionländerna och dels kyrkans utveckling universellt och pastoralt. Under Pius XI pontifikat utnämndes amerikanska och australiensiska biskopar till det påvliga hovet. Även kardinalernas ursprung förändrades. Om över 90 % av kardinalerna hade adlig bakgrund under Pius VII pontifikat, sjönk denna siffra märkbart under Leo XIII pontifikat.

Kardinalskollegiets ordförande kallas dekan och den uppgiften tillfaller alltid den kardinal som är biskop i hamnstaden Ostia, idag kardinal Angelo Sodano. Kollegiet har även en camerlengo, en kammarherre, som administrerar den Heliga Stolens egendomar. Nu är sedan 2007, kardinal Tarcisio Bertone camerlengo. Från början har kardinalerna delats upp i kardinalsbiskopar, kardinalspräster och kardinalsdiakoner. 1962 beslutade Johannes XXIII att när man utnämns till kardinal blir man även biskopsvigd, om man inte redan är det. Men ännu idag kan, särskilt äldre präster utan pastoralt ansvar avsäga sig biskopsvigningen.

Påven kan utnämna kardinaler ”in pectore” vilket betyder att deras identitet av olika skäl inte kan tillkännages. Anledningen är ofta av politisk karaktär, eller pga risk för förföljelse. Vilka de är vet man inte, och påven får själv välja när han tycker att det är passande att avslöja namnen. Men under detta konsistorium är ingen kardinal ”in pectore”, och vi har namnet på dem alla.

På eftermiddagen ägde en stor mottagning rum på olika platser i Vatikanen, mellan 16.30 och 18.30. där de nyutnämnda kardinalerna hade möjlighet att ta emot gratulationer från köande släkt och vänner som strömmat till Vatikanen denna dag.