(20.12.2011) Världen sänder sina kondoleanser då nyheten om Vaclav Havels bortgång
sprider sig. Han var ledare för "Sammetsrevolutionen" 1989 som ledde till kommunismens
fall i Tjeckoslovakien. Dramatiker, människorättsaktivist och författare till manifestet
Charta 77, fängslades han flera gånger under regimen, och blev senare den förste presidenten
i Tjeckoslovakien och sedan i det post-kommunistiska Tjeckien. Kroppen har legat på
lit-de-parad i S:t Lars kyrkan i Prag och på onsdagen förs den till stadens slott.
Begravningen kommer att äga rum fredagen den 23 december. Vilket var hans särskilda
bidrag till kampen mot kommunismen i sitt land? Vatikanradion intervjuade Agostino
Giovagnoli, professor i modern historia vid Cattolica universitetet i Milano, som
sa: ”Hans bidrag var att han värderade kultur och att han genom det han gjorde
stimulerade folket till medvetenhet, att utveckla ett kritiskt tänkande, utan att
för det främja våld. Hans opposition var intelligens, kultur och styrkan i moraliska
övertygelser. Detta ledde sedan till den berömda "sammetsrevolutionen", som definieras
som sådana på grund av avsaknaden av våld. Denna icke-vålds metod kostade honom dock
fängelse vid flera tillfällen samt ett förbud från att ha offentliga funktioner under
kommunistregimen. ”Han såg bristen på frihet som kommunismens främsta fel”, fortsätter
prof. Giovagnoli. ”Han fördömde detta kraftigt vid flera tillfällen, bland annat genom
att undertecknarna "Charta 77". Detta var ett avgörande dokument, eftersom det var
ofarligt ur maktens synvinkel, men i själva verket destabiliserade det situationen
inte bara för Tjeckoslovakien utan även för andra regimer i Östeuropa. Det visade
på den oövervinnerliga kraften i idéer och moraliska övertygelser inför förtryck.” ”Med
sitt liv och sitt arbete visade han att moraliska värden och mobiliseringen av samveten
har möjlighet att förändra världen. Detta är mycket "europeisk", så att säga, och
det är en viktig lära även för Europa idag, i denna svåra tid. Han var en stor främjare
av europeisk kultur, eller av den så kallade "europeiska humanismen, en humanism som
livnär sig på sina kristna rötter, som så djupt har djupt har präglat Europas historia.” ”Hans
tro och hans beundran för Kristus är tydlig i hans brevväxling”, avslutar prof. Giovagnoli.
Ett citat som beskriver Vaclav Havel väl är följande: ”Vi har blivit moraliskt sjuka
därför att vi har blivit vana vid att säga en sak och göra en annan. Vi har lärt oss
att inte tro på något alls, att inte bry oss om varandra och bara se till oss själva.
Begrepp som kärlek, vänskap, medlidande, mänsklighet och förlåtelse har förlorat sin
djupa innebörd.”