Angelus och församlingsmässa på tredje advent "Sann glädje finns bara med Gud"

(12.12.2011) Den tredje söndagen i Advent samlade Roms barn på Petersplatsen för påvens traditionella välsignelse av deras julkrubbors Jesusbarn, under Angelusbönen. I Italien är det tradition att julkrubborna står färdiga den 8:e december, lagom till Marie Obefläckade Avlelse, men utan Jesusbarnet i krubban. Han läggs naturligtvis dit på julnatten. Den tomma krubban under dessa veckor påminner oss om väntan. Denna påminnelse om adventstidens betydelse gjorde även påven under Angelusreflektionen denna morgon, när han sa:

”De liturgiska texterna i adventstiden förnyar sin inbjudan till att leva i väntan på Jesus – att inte sluta vänta på hans ankomst, utan att ha en öppen attityd till mötet med honom. Denna hjärtats vakan som de kristna alltid är kallade till att utöva i vardagen, är speciell nu då vi förbereder oss med glädje för att fira julen.”

”Vår omgivning ger oss det vanliga budskapet som uppmanar till kommers, men kanske i mindre grad i år på grund av den ekonomiska krisen”, fortsatte påven. ”De kristna är kallade att leva advent utan att distraheras av omgivningen, med vetskap om att ge saker och ting deras rätta värde, och att fixera det inre ögat på Kristus. Om vi framhärdar "i vaksam bön och glädjefull lovsång", kommer våra ögon att kunna känna igen honom i världens sanna ljus, som kommer för att upplysa vårt mörker.”

Påven erinrade om att uppmaningen till att glädjas, särskilt hör till denna söndag. ”Den tredje söndagen i advent kallas Gaudete, som på latin betyder gläd er!, och liturgin denna dag påminner oss om att inte vara ledsna då vi vakar, utan att vara glada. "Gaudete in Domino sempre". Aposteln Paulus skriver: "Gläd er alltid i Herren" (Fil. 4,4).”"

”Sann glädje är inte resultatet av att roa sig, att släppa loss från livets uppgifter och ansvar. Den verkliga glädjen är knuten till något mer djupgående. Naturligtvis är det viktigt att hitta utrymmen för vila och avkoppling i den dagliga hektiska rytmen, men den verkliga glädjen är knuten till relationen med Gud. Den som har mött Kristus i sina liv, upplever en frid och en glädje i sitt hjärta som ingen och inget kan ta bort. Den Helige Augustinus hade förstått detta mycket väl, i sitt sökande efter sanning, frid och glädje. Efter att ha sökt förgäves på olika sätt kom han fram till de berömda orden att ”människans hjärta är rastlös och kan inte finna ro och frid tills det vilar i Gud (jfr Bekännelser, I; 1,1).”

”Sann glädje är inte en övergångsfas i själen, det är inte heller något man kan uppnå genom egna ansträngningar. Det är en gåva, som man tar emot i det personliga mötet med den levande Jesus, då vi gör plats för honom i oss, då vi tar emot den Helige Ande och låter honom styra våra liv.”

”Det är det aposteln Paulus talar om när han säger: " Må han som är fridens Gud helga er helt igenom" (1 Thes 5,23). Låt oss i denna adventstid stärka vår visshet om att Herren har kommit ibland oss och ständigt förnyar sin närvaro med tröst, kärlek och glädje. Låt oss ha tillit till honom, som den Helige Augustinus säger, mot bakgrund av sin egen erfarenhet: Herren är närmare oss än vi är oss själva - "Interior intimo meo et superior summo meo" (Bekännelser, III, 6, 11).”

Påven avslutade sin reflektion med att uppmana de troende till att anförtro väntan till Jungfru Maria, vars ande jublade i Gud. ”Må hon leda våra hjärtan i vår glädjerika väntan på Jesus, en väntan som präglas av bön och goda gärningar.”

Efter det att den antika bönens toner klingat av riktade påven sina ord till barnen som hade samlats på Petersplatsen, med sina Jesusbarn i handen. Påven tackade för de som varje år ordnar detta traditionella möte och han sa till barnen att ”när ni ber framför julkrubban i era hem, be då även en bön för mig, jag ber för er. Tack, och God Jul.”

Påven hälsade även deltagarna vid det europeiska abortmotståndsrörelsen ”Movimento per la Vita, som hade samlats i Rom under helgen för ”Moder Teresa av Calcutta" priset som i år tilldelades minnet av Chiara Lubich. ”Kära vänner, låt oss idag, på årsdagen av den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna, komma ihåg att den första av alla rättigheter är rätten till liv”, sa påven.

Tidigare på förmiddagen hade påven Benedictus XVI besökt en församling i en förort i Rom, Santa Maria delle Grazie i Casal Boccone i norra delen av staden. Klockan 9.30 firade han söndagens heliga mässa för församlingsmedlemmarna. Påven fick ett hjärtligt välkomnande. Många barnfamiljer närvarade och påven talade särskilt till barnen strax före mässan, och han sa till de att: "att förbereda sig för julen handlar inte bara om att förbereda presenter utan även sitt hjärta. Man kan be hela tiden”, sa påven. "Inte med ord men med sina hjärtan.”

Dagens evangelium talade om hur Johannes Döparen kallade folk till omvändelse i öknen. "Idag" - sa påven – "finns öknen i de stora städerna i denna värld" - det är där som den "stora frånvaron av Gud finns. Vi behöver röster som Johannes Döparens som påminner om att "Gud finns, att han alltid är nära, även om han verkar frånvarande".

"Johannes Döparen vittnade om ljuset i en mörk värld. Även världen omkring oss är mörk och därför är vi alla kallade att vara ljusets vittnen. Särskilt nu i adventstiden. Vi kan bara vittna om ljuset om vi bär ljuset i oss, om vi inte bara är säkra på att ljuset finns, men att vi även har sett det”, sa påven.

"Att lysa" - sa påven - "är att leva enligt det språk som alla förstår: kärlekens och broderskapets språk, det är att visa kärlek till de många människor som lever i nöd och utsatta och övervinna individualismens begränsningar och vår självupptagenhet, övervinna att lockas av relativismen som anser att allt beteende är tillåtet”, sa påven och varnade för religiösa sekter som är närvarande i kvarteret. Han uppmanade till att vara trogna kyrkans lära och att gå till mässan på söndagen.

"Förlora inte söndagens innebörd och vara trogen eukaristin. De första kristna var beredda att offra sitt liv för detta. De visste att det är livet som ger liv."