"Anledningen till att Kyrkan möter motstånd är för att hon för Jesus till världen" Påven firar Jungfru Maria vid Spanska Trappan

(08.12.11) Klockan 16 på eftermiddagen begav sig påven Benedictus XVI till Spanska Trappan för att fira Marias Obefläckade Avlelse vid statyn som Pius IX välsignade 1857, tre år efter det att han proklamerat dogmen om den Obefläckade Avlelsen. Det rör sig om en Mariastaty av brons, som inte är så lätt att lägga märke till eftersom den står på en 10 meter hög marmorpelare. Det var Johannes XXIII som började traditionen att lämna en korg vita rosor vid statyns fot på Jungfruns högtid, vilket alla påvar gjort efter honom, den 8:e december varje år.

Immacolatadagen är en helgdag i Italien och stan var idag, som varje år, fylld av människor som under en klarblå himmel promenerade, satt på caféer och julhandlade. När påven Benedictus XVI anlände hälsade romborna honom med applåder och jubel, och efter att ha lämnat över korgen med de vita rosorna och lyssnat till läsningen ur Johannes uppenbarelse, talade påven till de samlade. Detta är ett av de tal under året som riktar sig särskilt till romarna, då påven talar som stadens biskop.

Varje år ger denna Mariahögtid oss ett tillfälle att samlas här på ett av Roms vackraste torg”, sa påven. ”Vi är här för att hylla henne, Kristi Moder och vår Moder. Påven påpekade att statyn återkallar Johannes beskrivning i Uppenbarelseboken: ”ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud"(Upp. 12,1). Vad är meningen med denna bild?, frågade påven och förklarade att det på samma gång rör sig om jungfru Maria och om kyrkan.

För det första är "kvinnan" i Uppenbarelseboken Maria själv. Hon är "klädd i solen", vilket betyder att hon är klädd i Gud. Maria är helt omgiven av Guds ljus, hon lever i Gud. Detta är en beskrivning av Marias tillstånd. Hon är ”full av nåd”, fylld av kärlek till Gud. "Gud är ljus", säger evangelisten Johannes (1 Joh 1,5). Så den ”obefläckade”, "full av nåd", reflekterar Guds ljus med hela sin person.

Denna kvinna har månen under sina fötter – månen som är en symbol för död och dödlighet. Detta för att Maria delar Jesu seger över synden och döden. Hon är fri från dödsskuggan och full av liv... Av denna anledning är Maria i sig en hyllning till livet; hon är den varelse i vilken Kristi ord redan har förverkligat sig: "Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd." (Joh 10,10).

Påven fortsatte att följa Johannes beskrivning. ”Kvinnan klädd i solen har "en krans av tolv stjärnor" runt huvudet. Detta tecken representerar Israels tolv stammar, vilket innebär att Jungfru Maria är i centrum för Guds folk, för hela de heligas gemenskap. Denna bild på kransen av tolv stjärnor leder oss till det andra som "kvinnan klädd i solen" symboliserar: kyrkan, den kristna gemenskapen genom tiderna. Hon är gravid, i den meningen att hon bär Kristus i sitt moderliv och ska föda honom till världen: här är pilgrimskyrkans vånda på jorden, som med Guds tröst och i världens förföljelser måste föra Jesus till folken.

Det är detta att kyrkan för Jesus till världen som är anledningen till att hon möter hårt motstånd. Ett motstånd som i Uppenbarelseboken representeras av en ”eldröd drake”(Upp. 12,3). Denna drake försöker förgäves sluka Jesus – ”sonen som skall valla alla folk med en stav av järn" (12,5) - förgäves eftersom Jesus genom sin död och sin uppståndelse, har uppstigit till Gud och sitter på sin tron. Så draken som besegrats en gång för alla i himlen, vänder sina attacker mot kvinnan - kyrkan - i världens öken. Men i varje tidsålder fortsätter kyrkan få stöd av ljuset och Guds kraft, som livnär henne i öknen med Hans Ord och bröd – Eukaristin. I alla vedermödor, genom alla prövningar, i alla tider och i olika delar av världen, lider kyrkan förföljelse, men hon segrar. Det är på detta sätt som den kristna gemenskapen är närvaron, garantien för Guds kärlek mot alla ideologier av hat och egoism.

Den enda fallgrop som kyrkan kan och bör vara rädd för att falla i är sina medlemmars synd. Medan Maria är obefläckad, fri från varje fläck av synd, och kyrkan är helig, så är den samtidigt märkt av våra synder. Det är därför som Guds folk, pilgrimer i tiden, vänder sig till sin himmelska mor och be henne att hjälpa till. Vi ber henne att vägleda vår trosresa, uppmuntra vårt kristliga liv och stöder oss i hoppet. Vi behöver detta särskilt nu i denna svåra stund för Italien, för Europa, för olika delar av världen. Maria hjälper oss att se att det finns ett ljus bortom dimmans tjocka filt som tycks innesluta vår verklighet. Med ett barns tillit säger vi: "O Maria, avlad utan synd, bed för oss som tar vår tillflykt till dig. Ora pro Nobis, intercede pro nobis ad Dominum Iesum Christum!”