"Var Kristi ljus och salt i Afrika!"Påven firar mässan i Cotonous stadion
(21.11.2011) "Var Kristi salt och ljus i Afrika!” Denna Påven Benedictus XVI:s uppmaning
till Afrikas katoliker togs emot med entusiasm, när han på söndagen firade den Heliga
mässan inför 80 000 troende på Cotonous stadion. Under mässan lämnade påven över det
postsynodala dokumentet " Africae Munus " – ”Res dig Afrika!” Till kontinentens biskopar.
Påvens besök i Benin resulterade i en tre dagar lång trosfest som kulminerade
i söndagens mässa, på kyrkoårets sista dag, då kyrkan firar Kristus Konungen. "Var
brinnande vittnen för den tro ni har fått!", sa påven i sin predikan, och beskrev
Kristus som dog på korset för hela mänskligheten och som blev de minstas tjänare,
till de "som är hungriga, törstiga, främlingar, de som är nakna, eller sjuka, eller
fångar": "Utan tvekan kan detta verka förbryllande för oss. Idag, liksom för 2000
år sedan, är vi vana att se tecknen på kunglighet i framgång, i makt eller i pengar.
Vi har svårt att acceptera en kung som blev de minstas tjänare, de mest ödmjukas-
en Kung, vars tron är ett kors. Men det är där som Kristi härlighet visar sig: det
är i hans jordiska livs ödmjukhet som han finner makten att döma världen”, sa påven.
"Kristus introducerar en ny värld för oss och bryter med den gamla världen, och
med de rädslor och det elände som håller oss fångna och hindrar oss från att leva
fria och lyckliga: "Låt honom befria er från den gamla världen!” Påven riktade även
sina ord direkt till alla de människor som "lider, de sjuka, till de som drabbats
av aids eller andra sjukdomar, alla som är bortglömda av samhället": "Ha mod! Påven
är nära er i bön och åminnelse. Ha mod! Jesus valde att identifiera sig med de minsta,
de sjuka, han ville dela ert lidande och ser i er bröder och systrar. Varje sjuk,
varje fattig person förtjänar vår respekt och vår kärlek, ty genom honom visar Gud
oss vägen till himlen." Påven påminde sedan om 150 årsminnet av evangelisationen
i landet och tackade de missionärer som "planterade Kristi kors" i Benin. Han talade
även om "den ärevördiga kardinal Bernardin Gantin" och gav honom som "ett exempel
på tro och vishet för Benin och hela den afrikanska kontinenten!" ”Låt Frälsarens
kärleksfulla ansikte lysa, speciellt inför unga människor som söker skäl till att
leva och hopp i en svår värld”, sa påven och påpekade att de "kristna är outtröttliga
byggare av gemenskap, fred och solidaritet" Predikan var både på franska, engelska
och portugisiska. På engelska sa han: "Gud möter oss i vår frihet. Vi – och bara vi
- kan hindra honom från att styra över oss, och på så vis göra det omöjligt för honom
att påverka familjen, samhället och historien. På grund av Kristus, har många män
och kvinnor framgångsrikt motsatt sig frestelser i världen för att visa trons trohet,
ibland ända till martyrskapet. Kära troende, var Kristi salt och ljus i Afrika genom
ert vittnesbörd.” I slutet av mässan, innan påven bad Angelusbönen, anförtrodde
han Jungfru Maria, Vår Fru av Afrika, den nya evangelisations-utmaningen på den afrikanska
kontinenten, och uppmanade till att skydda familjen. ”Kära bröder och systrar
i Afrika, fortsätt att odla de kristna familjevärderingarna. Medan många familjer
är splittrade, i exil, kantade av konflikter utan slut, var försoningens och hoppets
uppbyggare. På söndagseftermiddagen tog påven avsked på Bernardin Gantin flygplatsen
och tackade för det mycket varma välkomnandet under dessa dagar och han påminde om
att ordet broderskap är det första av tre i landets motto: ”Att leva tillsammans
som bröder, trots de legitima skillnaderna, är inte en utopi. Varför skulle inte ett
afrikanskt land kunna visa världen vägen till äkta broderskap i rättvisa, grundad
på familjens storhet och arbete? Må afrikanerna leva i fred och försonas i rättvisa!
Detta är min önskan innan jag lämnar Benin och den afrikanska kontinenten." Så avslutade
påven sitt tal på flygplatsen och tillade på det inhemska språket fon: ”ACƐ MAWU TƆN
NI KƆN DO BENIN TO Ɔ BI JI – Må Gud välsigne Benin!” Fader Federico Lombardi såg
tillbaka på resan på måndagen och beskrev det mycket varma glädjerika upprymda mottagandet
som påven fått. Ett mottagande han kallade afrikanskt, och han noterade att det inte
fanns en enda protestaktion eller grupp som demonstrerade, vilket alltid är fallet
när påven reser i västerländska länder. Sällan hade han sett så många människor kanta
vägarna när påven kom åkande, kanske bara i Polen och i Mexiko under Johannes Paulus
II:s resor. Han beskrev även påvens tal som ovanliga. Påven talade inte i den
andan som européer ofta talar till Afrika, som om de måste lära kontinenten något,
eller med kolonialistiska ord. Påven uppmanade inte det internationella världssamfundet
till att agera, även om även det internationella världssamfundet bör ta sitt ansvar
för Afrika, utan hans uppmaningar gick direkt till afrikanerna. ”Påvens mycket
rörande möte men barnen, föreföll sig helt naturligt”, sa Fader Lombardi, eftersom
det är så uppenbart att den största delen av befolkningen är just barn. ”Det kryllar
av barn på gatorna”. Många av problemen på kontinenten är kopplade till barn, och
den katolska kyrkans främsta verksamhet är för att barnen, att inte de ska fara illa
och att de ska få den vård och utbildning som de är värda.